Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Anders Pers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
över ett par andra förbrytare, av vilka åtminstone den ene,
en nitton års pojke, annars skulle ha skonats till livet. Några
dagar efter den första av de tre avrättningarna, som ägde rum
på fängelsegården i Västerås, innehöll Västmanlands Läns
Tidning en artikel, som ställde det bestående straffsystemet och
fängelseväsendet i belysning av vad som skett. Mannen hade
inte varit mer än sexton år, när han dömdes till sitt första
fängelsestraff, som avtjänades i ett gemensamhetsfängelse, där
han hade gamla förhärdade brottslingar till dagligt umgänge.
Utkommen därifrån var han redan stämplad och förgick sig
nästan omedelbart för att vid aderton års ålder på nytt få
samma liv och samma umgänge. Så utvecklades han till den
samhällets fiende han blev. Det var ansvarslöst att sätta unga
människor, som ännu voro nästan barn, i fängelse tillsammans
med yrkesbrottslingar och att sedan de avtjänat sitt straff
lämna dem vind för våg, oförmögna att försörja sig genom
arbete och hänvisade till nya brott och nya straff som enda
möjlighet att uppehålla livet, så länge det nu gick. I detta
fall var brottslingen tydligen inte heller normal. Men det
frågade ingen efter.
Det var inte första gången sådana reflexioner gjordes, men
på grund av det sammanhang, vari det skedde, lystrade man
till dem med större uppmärksamhet och det rättframma sätt,
varpå de framställdes, ingav förtroende. Det var Anders Pers’
första större inlägg i den offentliga debatten. Hans andra
inträffade några år senare och gällde också ett brottmål, det 1896
begångna Östervåla-mordet, som tagits upp på nytt 1904,
sedan man kommit på ett nytt spår och i landsfiskal Köhler
funnit en spanare och åklagare, som förstod att sätta liv i
spelet. Både Stockholms- och ortspressen hade övertygats om,
att Köhler var på rätt väg och följde med spänning och
sympati hans aktioner. Alla utom Västmanlands Läns Tidning,
som menade, att den utpekade var oskyldig, vilket också visade
sig riktigt. Det blev en hård strid, och en huvudstadstidning
anmärkte, att Östervåla-målet i Västerås blivit en politisk
fråga. Men det var misstag. ”Som Anders Pers förde sin kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
