Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Två politiska tvillingpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
blev svaret, ”vi ha hållit ihop sedan pojkåren och alltid
kommit överens.”
De utstötta eller utbrutna, hur man vill kalla det, fingo
många med sig, men inte på långt när så många, som man
väntat efter den anslutning de tyckts ha inom partiet. Det är
alltid osäkert med nybildningar, och folk föredrar det som är
säkert, om det också inte är till lags. Ett par norrländska
partidistrikt övergingo helt till det ”Soceialdemokratiska
vänsterpartiet”, likaså en del arbetarkommuner och en rad nya
bildades av minoriteter i de gamla arbetarkommunerna. Men
det överväldigande flertalet stannade kvar. Och likväl var det
nya partiet långt ifrån enhetligt. Lindhagens humanism,
Fabian Månssons gammaldemokratism, Ivar Vennerströms
pacifistiska vänstersocialism och den mera renodlade
Zimmerwaldriktningens revolutionsideologi gingo långt isär. Den
sistnämnda under Fredrik Ströms och Zeth Höglunds ledning var i
majoritet och anslöt partiet till Moskvainternationalen, varefter
det kallade sig ”Sveriges kommunistiska parti”. Den
Vennerströmska gruppen vägrade att gå med på de sovjetryska
noterna och återgick 1922 till det socialdemokratiska partiet,
sedan det där tillerkänts den rörelsefrihet det krävde. Året
därpå klövs även det kommunistiska partiet, och 1924 bröt
majoriteten, som representerades av Ström och Höglund och i flera
år stått i opposition mot Moskva, med den kommunistiska
internationalen samt återförenades ett par år senare även med
det socialdemokratiska partiet, medan en annan grupp, under
Karl Kilbom, fortsatte som särskilt parti, senare i opposition
mot Moskva, som endast fick några spillror kvar.
Efter sitt återinträde i Socialdemokratiska partiet ägnade sig
Höglund och Ström till en början åt litterärt arbete. Höglund
redigerade Brantings tal och skrifter, ett monumentalt verk,
och skrev hans biografi, ”Hjalmar Branting och hans
livsgärning”, som gav honom tillfälle att klargöra sin ställning både
till Branting och arbetarrörelsen i det perspektiv, som tiden
öppnat. Även under den hetaste striden hade han — och
detsamma gäller Ström — bevarat en djup veneration för höv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
