Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
flyttades över till den andra för att ta vid efter Lindman,
som ett par år förut även han funnit tiden inne att bryta
upp från partiledningen. Verksamheten i första kammaren
hade varit ett slags provtjänstgöring, som utfallit till
belåtenhet. Det förstår man, Frisk i hågen, stridbar och kunnig,
arbets- och talför, väl förtrogen med partiets traditioner, men
icke heller främmande för den nya tidens villkor var han
väl skickad att knyta an till det, som varit, och hugga i med
det, som trängde på.
Jå snabbt, i riksdagsår räknat, har ingen förr blivit
partiledare i den svenska riksdagen. Lindman hade sex riksdagsår,
därav fem som statsminister, bakom sig, när han 1912 korades
till ledare för andra kammarens högerparti, och Staaff hade
sju, då han 1904 avlöste Sixten von Friesen i Liberala
Samlingspartiet. Branting hade i många år stått i spetsen för den
socialdemokratiska rörelsen i landet, när han 1896 kom in i
riksdagen, där han de sex första åren var den ende
socialdemokraten och sedan blev den självskrivna medelpunkten i
den cirkel, som så småningom uppstod omkring honom.
Bagges politiska meriter före invalet i riksdagen lågo i hans
verksamhet som medlem av Stockholms stadsfullmäktige i
tretton år, därav fem år som v. ordförande, och som redaktör för
Svensk Tidskrift i tjugo. I den senare egenskapen hade han
dokumenterat sig som en kunnig och stridbar man och i den
förra som en framstående debattör med sinne för ”det
möjligas konst”. Sin kunnighet, som han vunnit under
mångåriga akademiska studier och offentliga uppdrag samt
vidsträckta resor i England, Frankrike, Tyskland och Amerika,
hade han ådagalagt i en rad skrifter: om kollektivavtal
angående arbets- och löneförhållanden i Sverige, om den
avtagande och tilltagande avkastningens lagar, om det moderna
näringslivets uppkomst, om orsaker till arbetslöshet. Hans
gradualavhandling 1917 om arbetslönens reglering genom
sammanslutningar hade av sakkunskapen betecknats som ”det enda
föreliggande försöket att giva en såväl teoretiskt som praktiskt
uttömmande lösning av arbetslönens centrala problem”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
