Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Axel Pehrsson-Bramstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
lunda. Ministären Bramstorps saga blev emellertid helt kort.
Bondeförbundet hade visserligen hållit sin ställning på en
plats när, men socialdemokraterna hade stärkt sin med icke
mindre än tio, av vilka högern fått släppa till nio, och återtog
ledningen. För att befästa samarbetet med Bondeförbundet,
erbjöds detta att besätta fyra platser i den nya regeringen.
Bramstorp blev jordbruksminister och har sedan dess haft tid
på sig att visa, vad han i denna egenskap mäktat. Sin ställning
till statsrådsskapet hade han för åtskilliga år sedan angivit
så, att han ej skulle säga nej, om han erbjöds en portfölj.
Han ansåg det nämligen inte klokt av Bondeförbundet att
försitta tillfället att ta vara på de möjligheter, som innehavet
av den administrativa makten ger. ”Bondeförbundet är”,
tillade han, ”inte något oppositions- och demonstrationsparti.
Det har som andra rättighet och skyldighet att föra
realpolitik”. Med denna uppfattning fann han det i sin ordning
att stanna på den post, som bjöds honom, och sörja för, att
jordbruket fick sitt fullt ut och politiken i övrigt hölls i ett
skick, som någorlunda stämde med partiets intentioner.
I förra avseendet har han fått, som han velat. Om det mindre
jordbruket funnit sig försummat, beror det på, att han inte
lyckats på ett tillfredsställande sätt passa in det i sitt system,
som även var hans företrädares. Vad politiken i övrigt angår,
känner man icke, hur mycket den påverkats av honom och
Bondeförbundets övriga medlemmar i regeringen. Några
slitningar ha icke hörts av, och vederbörande själva ha försäkrat,
att samarbetet varit friktionsfritt. De meningsskiljaktigheter,
som förekommit, ha utjämnats utan svårighet. Inte heller i
riksdagen ha några skarpare brytningar inträffat mellan de
båda samverkande partierna, om det också förekommit
episoder, som blottat väsentliga olikheter i allmän åskådning. Om
Bondeförbundet varit ett vänsterparti skulle samstämmigheten
ha varit naturlig, då regeringens politik hittills hållit sig inom
ramen för, vad vänsterfolk i allmänhet kunnat vara med om.
Men Bondeförbundet stod, när Bramstorp fick hand om det,
högern nära, och högerns politik har på dessa år icke under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
