Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Arthur Engberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
en doktorsavhandling om Heraklit. Han är hemma i språk,
både döda och levande. Om han stannat i hembygden, skulle
han säkert ha blivit en duktig bonde, som hans förfäder före
honom, och kanske på lediga stunder — alldeles visst med
framgång — ha ägnat sig åt bygdens ekonomiska och andliga
uppryckning. En väldig agitator i tal och skrift har han varit och
är alltjämt, när han sätter till. Som publicist hör han till de
yppersta, och i riksdagen lyssnar man till honom för hans
kunnighet och slagfärdighet. Som ecklesiastikminister har han
ådagalagt en initiativkraft av stora mått och en förbluffande
förmåga att finna sig till rätta med människor och uppgifter
av alla de slag. Han är lika uppskattad av präster och
frälsningssoldater som av författare, skådespelare och konstnärer i
allmänhet. Han sätter sig över myndigheter och traditioner och
gör, som han tycker, utan att råka i klistret. Han är ett
fenomen.
Man kan säga, att allt det myckna, som han kunnat bli, det
är han också. Han är biskop och professor, han är bonde och
han är predikant, han är alltsammans, men inte på en gång,
utan var för sig, ett i sänder, alleftersom tjänsten bjuder eller
sinnet rinner på. Vad än han är, så är han det fullt och helt,
när så ska vara. När ministären Hansson tog sig ledigt
valsommaren 1936 och han lämnade ämbetsrummet i ecklesiastikde- ’
partementet, där han då i tre år med solenn värdighet
företrätt kyrka och skola och varit präst bland präster, för att
under några månader återtaga redaktörskapet för
Socialdemokraten och göra valpolitik, var han genast inne i de gamla
tagen, grälade, gormade och gick an, som om han hållit på i
ett och aldrig satt sin fot i något ämbetsrum. När valen voro
över, återgick han med de kvarvarande kollegerna till den
ministeriella dagordningen, återupptog det avbrutna
samkvämet med biskoparna och blev åter som en av dem. Det är inte
bara att tala ”med bönder på bönders vis och med lärda män
på latin”, utan det är att åtminstone till en viss grad vara
bäggedera i tur och ordning och vara det på rama allvaret.
Undra på, att kyrkfolket hajade till, när han först blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
