Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Bernhard Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
på Sunnansjö bruk och höll på därmed i två år. Därifrån
till Grängesberg som smed och verkstadsarbetare. Smedsyrket
blev hans fack. Det lärde han ordentligt. I Grängesberg
stannade han från 1897 till 1901, då han slutade, för att man
ville fösa undan honom till en avsides kraftstation, emedan
han varit för aggressiv i sin propaganda. Han föredrog att
stanna i Grängesberg som föreståndare för en handelsförening,
han varit med om att bilda, och gick under de följande åren
helt upp i arbetare- och nykterhetsrörelserna, stod i och
bildade fackföreningar, arbetarkommuner och nykterhetsloger,
genomreste hela landskapet och lärde känna varje vrå därav.
Är 1905 valdes han till riksdagsman, men icke bara på
arbetarnas röster utan också på böndernas. När han sedan blev
landstingsman — den förste socialisten i Sveriges landsting
— framfördes hans kandidatur av tre ingenjörer vid Ludvika,
och själv visste han inte om saken, förrän han såg utgången
i tidningen. Efter sin första riksdag kom han tillbaka i
Grängesbergsbolagets tjänst som förman, verkmästare och
byggmästare och stannade där till 1913, då han helt
uppslukades av sina allmänna uppdrag. Bernhard Erikssons far var
bonde, hade eget hemman, fast det var i minsta laget och födde
bara en enda ko, så att fadern måste stöda under med annat
arbete: som murare, smed och plåtslagare hjälpa till med
vad i den vägen föreföll vid bruket och i socknen för övrigt.
Sonen fick därför i pojkåren vara med om arbete både på
jorden och i smedjan och kände sig som vuxen höra ihop
med både bönder och arbetare.
I riksdagen blev han den yngste i laget av de tretton
socialister, som vid denna tid utgjorde den socialdemokratiska
riksdagsgruppen, och således också den yngste i riksdagen, ty
socialdemokraterna där voro i allmänhet unga. Men det bekom
honom inte. Man tyckte visserligen, att han var bara pojken,
men när han fick ordet, hörde man på, vad han hade att säga.
Det var besked med honom. Han höll sig till, vad han hade
reda på, och det var en hel del. Mera blev det, efter hand
som han fick tillfälle att sätta sig in i sakerna. Med tiden
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
