Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Karl Schlyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
munalarbetarstrejk i Malmö, vilken av de styrande stämplats
som avtalsbrott, förklarade, att det var de själva, som brutit
avtalet genom att vägra ingå i förhandling, och under en
jordbruksarbetarkonflikt hävdade arbetarnas rätt till
kollektivavtal. Måttet rågades, då han angrep regeringens förslag till lag
om arbetsavtal. Statsrådet Hederstierna, som var en nitisk man,
varnade justitieministern för att släppa fram till befordran en
person, som satte sig upp emot överheten. Men Albert Petersson
ansåg politik vara en sak för sig och rättsskipning en annan
samt lät Schlyter få sitt förordnande, sedan presidenten
Lundahl gått i god för honom. Det var första allmänna provet
på den karskhet, som alltid utmärkt honom.
Sedan fortsatte han ohindrat sin väg genom instanserna som
hovrättsråd och revisionssekreterare. Hans duglighet gjorde sig
snabbt gällande. Då processkommissionen började sitt arbete
1912, blev han dess sekreterare. Kollegerna kände honom, och
då Svensk Juristtidning på hans initiativ uppsattes 1916, blev
han dess utgivare och redaktör och är det än. Partivännerna
kände honom också, och tre år senare utsågs han till
riksdagsman i första kammaren. Då Branting 1921 bildade sin andra
regering, kallades han till konsult och övergick i denna
egenskap i den tredje och dess fortsättning, ministären Sandler.
Under tiden hade han utnämnts till häradshövding i Askim,
varifrån han 1929 befordrades till sin nuvarande post som
president i Skånska hovrätten. Då ministären Hansson bildades
1932, blev han justitieminister och förblev det till 1936, då
Bondeförbundet upptogs i regeringen och gjorde anspråk på
hans plats.
Överallt där han verkat, har han lämnat djupa spår efter sig,
och hans sammanlagda arbetsresultat är imponerande. Inom
processväsendet har han såsom initiativtagare, sakkunnig eller
departementschef medverkat till begränsningen av högsta
domstolens arbetsbörda genom ”summa revisibilis”, lagstiftningen
om fri rättegång och rättshjälpsanstalter för mindre
bemedlade, småstäders förenande under gemensam jurisdiktion med
angränsande domsagor, tätare tingssammanträden och vikariat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
