Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Per Edvin Sköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
högerpressen opinerades för hans kandidatur. Man visste, vad
han var för en rivande kraft, och hoppades, att han skulle
rycka regeringen och partiet med sig. I sin tidigare
verksamhet hade han visat, vad han kunde, när han satte till, och att
han inte var någon träl under traditioner, som förlorat sin
giltighet. Hans fackkunskap var visserligen begränsad, om också
långt ifrån till vad han på sin tid inhämtat i
underofficersskolan. Som riksdagsman och gammal militär hade han alltid
haft ögonen öppna för vad som kommit inom räckhåll för
honom. Men fackkunskap finns att tillgå. Svårare är att
finna någon, som kan göra ett förståndigt bruk därav inte
bara militärt utan även politiskt, så att menige man och
riksdagen få klart för sig, var som behövs. Det senare gör en
lekman bäst, om han är av rätta sorten. Militärer tala gärna
latin som fackmän i allmänhet, var sitt. Som andra fackmän
ha de också svårt att dra gränsen mellan det önskvärda
och det möjliga. Därtill kommer vanan att kommendera, som
inte är omtyckt i det civila livet. I det senare avseendet är
Sköld militär av naturen, men då han hör till familjen, tar
man det lugnt.
Förväntningarna på honom som försvarsminister, att han
skulle ta ett krafttag för försvaret i en orolig tid, infriades
visserligen icke i den utsträckning, man på sina håll hoppats, men
så långt som hans goda förstånd bjöd honom och det fanns
några utsikter att få partiet och riksdagen med. Hans
bromsning av det militära kravet på inkallande av flera årsklasser
till beredskapsövningar visade sig även militärt välbetänkt, då
det befanns, att det tillgängliga befälet inte skulle ha räckt till
för ett rationellt utnyttjande av övningstiden. Det allmänna
omdömet är, att han som vanligt skött sig bra och gjort, vad
som kunnat och borde göras.
Det har sagts om Sköld, att han är ”den svenska
socialdemokratins starke man”. Om därmed menas, att han skulle vara
den starkaste, så är det överord. Än så länge rår nog Per
Albin med mest, inte bara i kraft av sin ställning som
statsminister och partiordförande, utan också på grund av de per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
