Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Anders Örne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
i organisationsarbetet. Som ledamot av Internationella
kooperativa alliansens verkställande utskott knöt han förbindelser
av värde med de kooperativa organisationerna i andra länder.
Med fog har det sagts om honom, att han, ”innan
kooperationens nutida stolta och expansiva period inleddes, i ideellt
avseende fyllt nytt vin på de gamla läglarna och organisatoriskt
utstakat riktlinjerna för den demokratiska stororganisation,
vartill rörelsen sedan växt ut”.
Vid sidan av arbetet för kooperationen utövade han under
flera år som medlem av Stockholms stadsfullmäktige en aktiv
kommunalpolitisk verksamhet. Som medlem av första
kammaren 1919—34 gjorde han vägande inlägg särskilt i de
ekonomiska frågorna. Den praktiska och teoretiska sakkunskap
han på detta område ådagalagt hade, då Branting 1920 bildade
sin första regering, föranlett hans utnämning till
statssekreterare i finansdepartementet, och då den andra
socialdemokratiska regeringen tillkom året därpå, blev han
kommunikationsminister. På grund av de meningsskiljaktigheter, som därunder
yppade sig, har han sedan icke anmodats att deltaga i någon
regering, och till följd av de meningsskiljaktigheter, som även
sedan emellanåt förekommo i frågor, som för Örne gällde
principer, men för andra lämpligheter, återvaldes han icke heller
till riksdagen, när det senaste mandatet utgick.
Som ledamot i bank-, finans-, handels- och traktatkommittéer
samt internationella kommissioner har han under de senaste
tjugo åren varit en av de mest anlitade personliga tillgångarna
i vårt offentliga liv. Som chef för postverket har han
dessutom under mer än ett decennium förvaltat ett av de
viktigaste ämbetena i svensk administration. I denna egenskap
avlöste han sin gamle läroverksrektor från Skara. Det var
således inte första gången ämbetet anförtroddes åt en person,
som dittills haft sin verksamhet förlagd till ett helt annat
fält. Valet har i båda fallen visat sig lyckligt. Det är inte
på rutinen, det kommer an, vad man duger till på en dylik
plats utan på den personliga utrustningen. Det andra kan
förvärvas, men inte den, och fackkunskap finns alltid att tillgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
