Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Hitlers väg till makten - Mot höjderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
presidenten Kurt Eisner 1919 inledde en mordperiod, som
varade i flera år. Ett par år senare föll Erzberger och året
därpå Rathenau, för att nämna endast de mest kända i den långa
raden av blodsoffer. Mest alla mördare gingo fria. De
misstänkta, som anhöllos, släpptes av ”brist på bevis” och
hyllades sedan av Hitler för sina dåd. Själv drog han ut i
småstäderna åtföljd av en skara beväpnade anhängare, som skulle
föreställa skyddsvakt, men också gick till angrepp, utan att
polisen rörde ett finger till försvar för de angripna, medan
den i motsatt fall inte var sen att rycka till undsättning.
När man till slut åtalade honom, slapp han undan med ett
skenstraff. Framgången steg honom åt huvudet, och 1923
företog han med Ludendorff vid sin sida den snöpligt ändade stora
kuppen. För skams skull kunde han inte lämnas alldeles
onäpst för en så svår förbrytelse, utan dömdes till fem års
tukthus, varifrån han dock benådades redan efter nio månader,
som han i en ytterst behaglig omgivning avtjänat på
fästningen Landsberg, där han begagnat tiden till att författa
första delen av ”Mein Kampf”. Efter frigivningen tog han
itu med återuppbyggandet av partiet, som fallit sönder i hans
frånvaro. Det tog sin tid. Men krisen kom honom slutligen
åter till hjälp. Alla samhällslager drabbades därav. De
arbetslösa ville ha arbete. Näringsidkarna lägre räntor och
skatter samt mindre konkurrens. De större statsbeställningar.
Jordbrukarna minimipris på sina produkter. Hitler skyllde alla
vedervärdigheter på judarna och lovade var och en vad han
begärde, om de bara hjälpte honom till makten. Ungdomen
slöt upp omkring honom för att få något att göra som
medlemmar eller distriktsledare i hans organisationer.
Nationalsocialismen blev lösen för det allmänna missnöjet, som är en
makt i svåra tider. Men kärnan blev ”de asociala,
äventyrarna, de till nyttigt arbete obrukbara, slagskämparna,
Fememördarna, vilka träda fram som de naturliga ledarna, färdiga
att ställa sig till ledningens förfogande i blind lydnad”. Det
gäller om dem, vad Karl Marx skrev om kretsen kring
Napoleon III: ”Vid hovet, i ministerierna, i spetsen för förvalt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
