Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Hitlers väg till makten - På krönet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan ett hundratal motståndare helt sonika uteslutits. De
borgerliga partierna, särskilt katolikerna, erbjödos därför
fortvaro och samarbete, om de gingo med på att ge Hitler de
fullmakter han äskade att efter behag ändra författningen.
Under hot om krig på kniven, därest de vägrade, drev han
också sin vilja igenom. Men mycket folk lät inbilla sig, att
branden anlagts av kommunisterna som signal till en resning,
vilken det lyckats regeringen att hindra genom snabbt
ingripande, och röstade på nazisterna som fäderneslandets räddare
undan den kommunistiska ofärden. Sedan han fått de
fullmakter han behövde, var det en lätt sak för honom att häva
motvikten i regeringen, sätta riksdagen ur spelet och styra
ohindrat, såvitt därpå kom an.
Men över regeringen stod presidenten och bakom honom
riksvärnet. Så länge Hindenburg levde, fick det väl gå. I
varje fall var däråt ingenting att göra. Men Hindenburg var
gammal, och vid hans död måste det sörjas för en
enhetlig ledning, d. v. s. att Hitler trädde i hans ställe. Starka
krafter arbetade för andra lösningar, von Papen för en,
riksvärnsgeneralen, förre rikskanslern Schleicher för en annan,
och Röhm för knutens lösning med S.A.-truppernas hjälp mot
riksvärnet. Men Hitler ansåg riksvärnet vara en säkrare grund
att bygga på än S. A., och då Röhm vägrade att avstå från
sin aktion, beslöt Hitler att röja ur vägen sin gamle vän och
dem, som voro med honom, samt alla andra, som stodo
honom själv emot, Därigenom hade han förvissat sig om att
få riksvärnet för sig och stå säker. Våren 1934 hade
Hindenburgs hälsa försämrats, så att han ansågs ej kunna överleva
hösten. Det var därför ingen tid att förlora, menade man och
gjorde ”de långa knivarna” i ordning till den 30 juni. Att
Röhm och hans folk skulle ha planerat resning till dagen därpå
vederlägges av omständigheterna vid deras infångande. Det
var bara något som påstods för att motivera aktionen mot
dem, liksom överfallet på kommunisterna och andra
halvtannat år förut motiverats med, att de stått i begrepp att slå
till, när branden i riksdagshuset gav signal. I ena som andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
