Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksbankens diskontopolitik under högkonjunkturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
produktionen tar tid och att själfva varuom-
sättningen tar tid. På grund häraf måste pro-
ducenten disponera ett kapital motsvarande de
producerade varornas värde, intill dess att varorna
försålts och valuta för dem influtit. För det
andra måste man disponera kapital, ofta under
mycket lång tid, för att kunna utnyttja varaktiga
nyttigheter, såsom t. ex. boningshus. När ett
hus är färdigt, har man inte omedelbart hela
valutan af detsamma. Byggmästaren kan möj-
ligen finna en köpare till huset. Men då måste
denne disponera ett kapital motsvarande husets
värde, intill dess att huset är amorteradt genom
de hyror, som år efter år betalas för använd-
ningen af detsamma. Behof att disponera
kapital uppkommer också af en tredje, stundom
mindre legitim anledning, nämligen önskan att
nu lefva opp medel, som man icke har, men
som man väntar att få i framtiden.
Om vi endast fästa oss vid de båda första
fallen, kunna vi säga att »kapitalet är bundet»
under en viss tid, ena gången vid vissa varor,
andra gången i byggnader, järnvägar eller
andra dylika anläggningar. Man kan säga att
den samhälleliga hushållningens normala kapital-
behof består i att för kortare eller längre tid
binda det abstrakta penningekapitalet vid någon
sådan konkret form.
Nu tycker kanske någon att detta är ett
skäligen teoretiskt resonemang, som ligger den
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
