Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 138 —
Utan att afvakta sultanens tillåtelse uppbröt beskickningen den
26 Februari ifrån Tanger, för att råka sultanen uti Mequinez. Den
bestod af öfverste-löjtnant Christiernin, general-konsul Wennström,
konsulats-sekreteraren Wijk samt ambassad-kavaljererne, iöjtnanterne
frih. Palmqvist och Lilljecrantz, fandriken A. Trolle, 2
underofficerare, 6 volontärer, en dräng och sultanens sekreterare en
Itaüe-’ nare, jemte nödig Mohrisk eskort, med packhästar för skänkerna.
På vägen erhöll sändebudet underrättelse, att sultanen begifvit
sig till Fetz, hvarföre kosan måste ställas dit åt. Beskickningen
ankom den 6 Mars utanför murarne af Fetz, der läger slogs.
Här blef den höfligt emottagen af guvernören, men
underrättad, att sultanen 4 dagar förut uppbrutit och tågat till Tafdet, ett
landskap beläget mot stora öknen, på andra sidan om Atlas bergen,
för att hämnas på Araberne, hvilka, uti ett uppror, mördat
sultanens son Hussein. Derjemte uppmanade guvernören det Svenska
sändebudet att återvända till Salée, for att der afvakta sultanens
vidare befallningar. Beskickningen uppbröt då ifrån Fetz den 10 och
ankom den 14 Mars till Salée, der den emottogs med ali möjlig
Mohrisk artighet; men inqvarterades uti eländiga kyffen. Som
öfverste-löjtnant Christiernin fruktade, att länge blifva uppehållen
härstädes, återsände han till Tanger, med den dit återtågande
skyddsvakten, större delen af sin personal, och behöll uti Salée endast
gëneral-konsul Wennström, 1 under-officer, en volontär och sin dräng.
Vid fregattens ankomst till Tanger skulle de återvändande gå der
ombord.
Slutligen ankom sultanens befallning, att sändebudet skulle
inställa sig uti staden Marocco, hvarföre Christiernin uppbröt den
2 Maj ifrån Salée och ankom den 10 till Marocco. Enligt de
underrättelser han förskaffat sig var sultanen ännu uppbragt öfver
det bedrägeri, som blifvit begånget emot honom med hvete lasterna
ifrån Dar-el-Bejdah. Den 14 Maj fick den Svenska beskickningen
ändtligen offentligt företräde hos sultanen, då denne med mycket
välbehag emottog de medförda skänkerna, jemte konungens bref,
hvilket innehöll försäkringar om Kongl. Maj:ts upprigtiga böjelse att
bibehålla freden. Sultanen försäkrade om sin vänskap, gjorde många
frågor rörande Ryssland, och förklarade att allt hvad sändebudet
hade att begära, skulle beviljas. Den 21 Maj fick beskickningen
om förbållandet, och fann att ban, af sin trosförvandt, den Tripolitanska
ministern, var bedragen på omkring 70,000 piaster, endast uti tull, samt
att hvetet aldrig kommit de nödlidande Musulmanerne uti Tripoli tillgodo,
ville han göra de sex kristne sjökapitenerne ansvarige för detta bedrägeri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
