Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 142 —
Venedig hadé, allt sedan år 1766 då freden slöts, efter träffad
öfverenskommelse årligen betalt 10,000 Barbaresk zekiner, räknade
till 17,000 pesos duros; men då sultanen år 1780 började till vexla
sig guldmynt, begärde han af republiken dess afgift i Venetianska
zekiner. Denna för år 1780 var redan på väg i silfver; men då
konsuln i September bragte densamma till Salée, blef han, jemte
penningarne, sänd med en sultanens fregatt till Cadix. År 1782
återkom konsuln med beviljad påökning af republiken, hvilken
sedermera årligen sände 10,000 Venetianska zekiner, eller något
öfver 20,000 pesos duros.
Äfven Portugisiska hofvet visade sin vänskap för sultanen,
genom dyrbara vedermälen. År 1780 sände drottningen ett halsband
af diamanter till första sultaninnan, hvilket uppvisades för samtliga
konsulerne vid ett företräde i Tetuan, och värderades till 20,000
pesos duros. Åtskillige silfverkärl blefvo sedermera sända till
sultanen, hvarjemte flera dess fregatter blefvo -förbyggda i Lissabon.
Republiken Ragusa blef, uppå storherrens bemedling, i början
af 1780-talet, ansedd såsom vän. Dess fartyg begagnades ofta af
sultanen till transporter emellan hamnarne i Medelhafvet, samt att
föra hans sändebud till och ifrån Konstantinopel.
Nord-Amerikanska förenade staterne afslöto år 1786, under
Spaniens bemedling, fred med sultanen af Marocco, hvilken, då
sta-terpas sändebud, M:r Barclay, hade företräde, yttrade, att som
sändebudet medförde rekommendations bref från sultanens vän, Don
Carlos, vore freden redan afslutad, på samma vilkor som med
Spanien.
Under Sveriges krig med Ryssland, åren 1788, 1789 och 1790,
kunde de vanliga beskickningarne till Marocco icke äga rum. Väl
hade konungen, under den 15 Mars 1788, befalt, att en fregatt,
under befäl af öfverste-löjtnant v. Rosenstein, skulle hållas i ordning,
för att mot slutet af året afgå till Marocco; men denna expedition
blef ofullbordad, och sultanen i Marocco underrättades, så väl genom
ministern i Konstantinopel, som genom general-konsul Wijk, att
uppskofvet ej härrörde af minskad aktning och vänskap för
Marocco, utan i följd af det krig, hvaruti Sverige blifvit inveckladt ej
mindre med storsultanens i Konstantinopel häftigaste fiende
Ryssland, än äfven med sin granne och frände konungen af Danmark.
Sultanen Sidi Muhamed förklarade, att han gerna ville vänta på
Svenska beskickningen, enär så giltiga orsaker vållade dess
ute-blifvande, hvarjemte han, den 23 September 1788, aflat nedan
intagna, märkeliga bref till guvernören i Tanger, för att meddelas åt
alla dervarande konsuler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
