Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 154 —
beslöt, att med sin här begifva sig till de södra landskaperna, för
att der dämpa upproret; men miste i sådant afseende öfvergå
floden Morbeya, hvilket han mycket fruktade, emedan ett stort och
vördadt helgon spått honom, att han hade att vänta många olyckor,
så snart han passerat denna flod. Han hade förut två gånger
stått vid densamma, och der återvändt norrut. Att gå öfver
floden belägen endast tre dagsresor norr om staden Marocco, är
förenadt med många svårigheter; ty der finnas hvarken bryggor
eller båtar, utan man begagnar i deras ställe säckar af fårskinn
fylda med luft, hvilka sammanbundna och betäckta med träder, bära
ansenliga tyngder. Dessa pontoner öfverföras af ett par på sidorna
s simmande karlar.
El-Yazid, som, vid början af 1792, för tredje gången stod på
stranden af Morbeya, der en öfverlägsen krigshär på motsatta sidan
under en månad förhindrade honom, att, med sina usla farkoster
gå öfver floden, lyckades slutligen komma öfver, sedan sultan Ischam
och haiis befälhafvare Ben-Azar dragit sig tillbaka, och stod med
hela sin här i början af Februari vid Marocco, som uppfordrades.
En son af Ben-Azar, som var guvernör i staden, hade, förlitande
sig på sin fader, som borde falla El-Yazids här i ryggen, låtit
stänga portarne; men med några fältkanoner sköts hål på muren,
och staden intogs med storm. Tusentals menniskor tillsatte dervid
lifvet, Marocco plundrades och Judestaden blef alldeles förstörd.
Mufti och guvernören blefvo sönderhuggne inför El-Yazids ögon;
alla betydande män undergingo samma öde; hämden hade inga
gränsor. Svenske stenhuggaren Ulander och en Dansk, hvilka
arbetat under flera år i Marocco för den gamle kejsarens räkning,
blefvo på El-Yazids befallning ihjälskjutne och kastade på en
gödselhög. Sextio betydande mäns afhuggne hufvud sändes till Rabat,
för att pryda stadens murar; alla renegater, som föllo uti El-Yazids
händer, blefvo lefvande brände.
Sedan Marocco undergått denna förstöring anlände ändteligen,
den 10 Februari, sultan Ischam till dess omstörtade murar,
hvarefter El-Yazid, den 14, ryckte ut emot honom. Striden emellan
bröderna var häftig. El-Yazid drog sig tillbaka inom en
förskansning af 10 fältkanoner, och emottog med drufhagel den förföljande
fienden. Ischams trupper blefvo slagne; men El-Yazid hade sjelf
blifvit svårt sårad, och gjorde ett blodigt intåg ibland ruinerna af
sin hufvudstad. Qvinnor och barn, de enda som der öfverlefde,
gingo med böcker på hufvudet, lofsånger på tungan, men fasa i
hjertat, att emottaga denne landets förstörare. De blefvo alla
nedgjorde. El-Yazid, som erhållit tvenne svåra sår, kände ej någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
