Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 156 —
till Mequinez, till sin förre medtäflare bch yngre broder, samt kyste
Jorden framför hans fötter. Soliman skickade honom till Tafilet,
alla prinsars och sultaners förvisningsort. Muley Absalem, som
återkommit ifrån Mecka, uppehöll sig uti S:t Cruz, der han af brodern,
sultan Ischam, blifvit utnämnd till guvernör; men missnöjd med
Ischams liderliga och utsväfvande lefnad, flyktade han ifrån sin
landsort och begaf sig, ehuru blind, norrut under brodern Solimans välde.
Muley Abderrhaman fortsatte sin lugna och stilla lefnad uti öknarne
inom Tafilet. Soliman, som lidit ett svårt nederlag af de upproriske
bergsboerne och nödgats flykta till Fetz, vågade sig 1794
ändteligen ut på fria fältet med en krigshär, för att först kufva alla
röfvare horder uii Maroccos norra landskap, hvaruti han äfven
lyckades, samt hemkom i slutet af Maj 1794 till Tetuan, med 30,000
man. Tanger hade fått till guvernör en af sultanens bröder, Muley
Taib, en prins vid 20 års ålder, fattig och girig, som aldrig kunde
få nog skänker af konsulerne. Soliman ankom ändteligen den 15
Juli 1794 till Tanger, och konsulerne kallades till företräde
påföljande dag. Han fordrade af Danske och Venetianske konsulerne
de för tre år innestående afgifterna, samt af de öfrige konsulerne
de vanliga så kallade frivillige skänkerna, och ifrån Sverige
derjemte ett sändebud. Konsulerne ursäktade sig med sultanens egen
belägenhet, och att han ännu icke vore herre öfver hela landet,
hvilket de förklarade sig högeligen önska. Muley Soliman visade
mycken foglighet, ehuru han befann sig uti tryckande behof. Han
lofvade i allmänhet fred och vänskap med hela Europa; men stor
anledning finnes att misstänka vissa Europeiska magters ombud i
Marocco, att derstädes, hafva väckt stridigheter emot de nordiska
staterna, för att skada deras flaggor, de enda som i allmänhet voro
fridlyste. Soliman stadgade emellertid sitt välde i norra delen af
Marocco, och började äfven få inflytande i den södra, i samma mån
Ischam derstädes förlorade sitt anseende, genom liderliga utsväfningar.
Han måste åter fly till en helgedom, hvarefter Soliman blef erkänd
sultan äfven uti staden Marocco, samt angränsande och fjärmare
landsorter.
Nu kunde konsulerne icke längre undandraga sig årliga och
vanliga skänker, utan blefvo småningom de förbindelser, som 1795
ingingos af alla nationer, uppfyllde, hvarigenom Muley Soliman fick
en ganska rik skörd af gåfvor ifrån Europa.
Sedan Danmark och Venedig år 1795 afbetalt sina felande
afgifter för tre år, det förra med 75,000 piaster samt det sednare
med 30,000 Venetianska zekiner, eller 60,000 R:dr Hamb. Banko,
erhöll general-konsul Wijk i Tanger många påminnelser, om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
