Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 203 —
mycket enkel uti sin klädedrägt, hvilken liknade de Romerska
dik-tatorernes.
Ehrenhofls skänker till sultanen och hans omgifning, uppgingo
till nära 2,500 piaster. Detta år erlades åter till sultanens
skattkammare Sveriges och Norriges afgifter för åren 1826 och 1827.
Extra utgifterna vid konsulatet i Tanger uppgingo för år 1827 till
761$, och för år 1828 till 2,295 piaster.
Sedan underrättelsen om de förenade Mahomedanska
flottor-nes förstöring vid Navarino kommit till Marocco, synes sultanens
begär att lägga sig till örlogsskepp hafva helt och hållit upphört.
Hela hans flotta bestod år 1828 af tvenne briggar och en skonert.
Dessa hade likväl nämnde år varit ute på kryssning uti Spanska
sjön, och dervid till Rabatt uppbringat tre fartyg, nemligen ett
Österrikiskt [Il Velocé) och tvenne Engelska; de sednare, emedan de
icke voro försedda med Turkiska sjöpass. Det förstnämnde
bestämdt från Triest till Rio Janeiro och värdt omkring 100,000
piaster, blef förklaradt för god pris, hvarjemte laddningen försåldes,
och dess besättning fördes såsom krigsfångar till Mequinez. De två
Engelska fartygen sändes till Tanger, hvarest alla konsulerne
anmodades, att utlåta sig, huruvida uppbringningarne voro rättvisligen
gjorda; men då konsulerna undandrogo sig att deltaga uti
ifrågavarande kompromiss-rätt, befallte sultanen, att de Engelska
fartygen genast skulle lösgifvas och öfverlemnas åt Engelska konsuln
Douglas.
Från Österrike afsändes år 1829 kommendören Bandiera, med
en stor korvett och tvenne briggar, till Tanger, för att underhandla
om lösgifvandet af II Velöce, jemte dess dyrbara laddning. Danske
konsuln i Tanger, stats-rådet Schowboe, särdeles kunnig uti
Arabiska språket, uppdrogs att vara medlare; men då sultanen vägrade
utlemna det tagne fartyget, seglade Bandiera till Larasch, der
sultanens hela flotta, två briggar och några kanonslupar, var förlagd.
Med 150 man gjorde Bandiera en landstigning vid Larasch, och satte
eld på de innanför en långt utskjutande sandrefvel uti floden
förtöjde Maroccanska krigs-briggarne. Elden släcktes likväl snart af
trupper från Rabatt, och återtåget till båtarne för Bandieras
fördelning blef till en del afskuren, så att 22 man nedhöggos. Efter
detta misslyckade hämndförsök seglade Bandiera med sin eskader
längs Maroccanska kusten, och besköt städerne derstädes, hvarmed
likväl ingenting kunde uträttas. Slutligen vände han sig till
sultanens i Gibraltar boende general-konsul, en rik jude vid namn Judas
Ben-Olil, igenom hvilken han erhöll tillstånd att uppkomma till
Mequinez för att underhandla. I September månad 1830 begaf sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
