Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 212 —
Från och med år 1761, då första freds-underhandlingen emellan
Sverige och sultanatet Marocco börjades, till och med 1843, eller
för en tidsrymd af 83 år, hade Sverige till Marocco utbetalt något
öfver 3 millioner H:dr, endast för fredens underhållande, utan att
uti denna betydliga summa äro inbegripna konsulers och
konsulatssekreterares löner, ej heller de betydliga kostnaderna för
expeditioner med örlogsfartyg, för att öfverföra skänkerna.
Frankrike hade år 1830, genom intagandet af Algier, befriat
Sverige och Norrige ifrån de skänker, som erlades till icke allenast
Algier, utan äfven till Tunis och Tripoli. Enligt hvad förut blifvit
anfördt hade Maroccanska riket afsagt"sig dem, genom traktaten
med alla kristna nationer, utom med Sverige och Norrige, samt
Danmark. Sveriges och Norriges årliga afgift, 20,000 Spanska
piaster, var liquiderad till och med den 6 Juli 1843, hvaremot
Danmark, som årligen erlade 25,000 piaster, enligt traktaten af år 1767,
icke betalt sin afgift längre än till och med år 1841. År 1843
träffades öfverenskommelse emellan hofven i Stockholm och
Köpenhamn, att gemensamt börja underhandlingar med sultanen i Marocco
om upphörandet af skänkerna, hvartill man begärde Englands och
Frankrikes bemedling. Lörd Aberdeen, utrikes statsminister i
England, befallte Engelske general-konsuln i Tanger, Sir Drummond
Hay, att, såsom medlare för de nordiske magterna, biträda,vid
underhandlingen, samt förklarade, att om Marocco ville förnya
sjöröf-verierna, skulle Engelska regeringen vidtaga mått och steg, som
hindrade Maroccanerne att öfverskrida gränsen af de bruk, hvilka
äro antagne af bildade nationer.
Franske utrikes ministern Guizot befallte äfven Franska chargé
d’affaires i Tanger, Nyon, att såsom medlare understödja de nordiska
magterna.
Den 14 Maj 1844 förordnades general-konsuln, öfverste-löjtnant
Ehrenhoff, att med sultanen i Marocco börja underhandling om
upphörandet af de öfliga skänkerna, och en instruktion utfärdades för
honom samma dag. Af konungen i Danmark hade redan något förut
dess general-konsul i Tanger, geheime legations-rådet Carstensen,
erhållit befallning att begynna enahanda underhandling från
Danska sidan.
Under den 19 Mars 1844 aflat Carstensen en till sultanen
Muley Abderrtiaman ställd note, deruti han yttrade:
«Att Danska traktaten af år 1767 (eller mohriska året 1181)
^tillförsäkrade Danmark samma fördelar, i anseende till handeln,
«som andra nationer då ägde; att som Danmark då dref en
förmånlig frakthandel på Medelhafvet, medan en mängd andra natio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
