Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 217 —
Sidi Buselham återkom ändteligen den 17 December 1844 ifrån
Fetz till Larasch. Under tiden hade legations-rådet Carstensen,
genom en Mohrisk handlande uti Gibraltar, som var vän med
ministern ßen-Driss, förskaffat sig en afskrift af sultanens befallning
till Sidi Buselham, rörande underhandlingen med de Nordiska
hofven. Befallningen lydde sålunda:
«Sedan du börjat med att begära en million Spanska piaster
«af de tvenne nationerne, hvilket synes mig omöjligt att de bevilja,
«framför allt som de hafva de två stora folken England och
Frankrike för sig, så ger jag dig befallning, att af dem förskaffa dig så
«mycket som du kan få. Äfven om det är en ganska liten summa,
«är det bättre än intet, och hvilken icke skadar vårt anseende, för
«dess ringhet, och det säkraste är att gifva efter, så att de tvenne
«folkslagen blifva oss förbundna för vår gunst och nåd. Men du
«skall ej visa dem denna nåd förr, än du försökt att få något af
«dem; men krig vill jag ej hafva.»
När sultanen uti November månad uti Fetz utfärdade
ofvanstående hemliga befallning, befann han sig uti en ganska brydsam
ställning; ty sedan hans krigshär, under anförande af hans egen son,
Sidi Mohamed, blifvit slagen af Fransmännen vid Isly, Tanger och
Mogador, samt till en del förstörd, och i anledning deraf ett uppror
utbrutit i kustorterna Schedma och Dukalla, och samme hans son
blifvit afsänd att dämpa detta uppror, men derstädes i grund
slagen, och sultanens skattkammare slutligen uttömd, nödgades han af
Fransmännen begära fred, hvilken slöts den 10 September 1844
uti Tanger, af Franske envoyén vid Spanska hofvet hertigen af
Gluck sburg och general-konsul Ny ön. Dervid förbehöll sig
Frankrike, jemte reglering af gränsen mellan Algier och Marocco, blott
det, att emiren Abd-el-kader skulle fördrifvas utur Maroccanska
landet. Han hade, uti Maroccanska landskapet El-Rif, samlat en
betydlig krigsstyrka, hvilken sultanen, dels med och dels mot sine
hallstarrige undersåters vilja, nödgades rusta sig till att fördrifva.
Detta påyrkades äfven af Franske generalen, grefve de Rue, i
sådant ändamål afsänd ifrån Algier till sultanen, hvarjemte generalen
hade uppdrag, att yrka på ett snart afslutande af de Nordiska
mag-ternas underhandling. Vid grefve de Rues påstående om tributens
upphörande från Sverige, Norrige och Danmark yrkade sultanen,
att fyra talrika Arab stammar, som flera år förut flyttat utur
Marocco, och sedan varit Algieriska undersåter, borde, af samma
skäl, befrias ifrån ali tribut till Franska regeringen i Algier. Detta
orimliga påstående vederlades genast af grefve de Rue, och dermed
förföll saken. Sidi Buselham uppehöll sig, för de pågående krigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
