Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ — 250 —
700 tappre Mohrer blefvo på platsen, äfvenså nästan alla kamelerna.
Mufti höll väl granna tal till den öfriga delen af Algieriska hären,
för att uppmuntra dem att biträda Felizza boarne vid stormningen
af Spanska lägret, och föreställde dem ali den lycksalighet, som
väntade dem uti sjunde himmelen, om de föllo uti striden emot de
otrogne; men ingen följde. Hade de öfriga Algieriska trupperne
ådagalagt samma djerfhet, så skulle ganska få Spaniorer kunnat
komma ombord. De lemnade på stranden allt sitt bagage, 12
fältkanoner och tvenne mörsare. Förlusten var troligen betydlig; men
endast 400 Spanska afskurne hufvud blefvo införde till dejens
palats, för hvilka han betalade 12 piaster stycket. Denna betalning
hade den påföljd, att ingen fången eller sårad Spanior fick behålla
lifvet, och de vilda bergsboarne gingo så långt uti sin omenskliga
girighet, att de, dagen efter slaget, höggo hufvudet af ett par
italienska slafvar, och förde dem till palatset, under anfordran af
betalning för dem. Algiererne lära i striden hafva förlorat nära
10,000 man döde och sårade, och då de visste, att de voro 10 gångor
så manstarke som den landstigne Spanske hären, måste de beundra
Spaniorernes tapperhet. Segerhögtiden var också ej så lysande i
Algier denna gång, som den stundom plägar vara, när deras
sjöröfvare fartyg införde uti hamnen några få uppkaprade kristaa
skepp. Algiererne uppgåfvo, att deras betydligaste förluster
förorsakades af galerernes kartesch eld, för hvilken deras landtrupper icke
hade begrepp att akta sig.
Den 15 Juli hemseglade den betydliga Spanska flottan, den
största som på 250 år, eller sedan Carl V:s tid, visat sig utanför
Algier, och kriget fortfor som förut.
Den gamle dejen Mohamed hade, under den tiden Ryssland
och Porten förde krig med hvarandra, haft ganska svårt att ifrån
Orienten rekrytera besättningen i Algier, hvilken började ansenligen
förminskas; men sedan Ryssland 1774 slutat fred med Porten,
börjades åter värfningen, och dejen utsände nu fem kryssare,
bemannade med 1,200 man. Man trodde allmänt, att expeditionen
var bestämd antingen emot en liten Toskansk fregatt, som fördes
af den ryktbare Neapolitanaren J. Acton, hvilken slagit fyra
Ma-roccanske kapare ifrån Salée, och sedermera blef premier minister
i Neapel, eller emot en Rysk fregatt, som kommit ifrån Östersjön
till Gibraltar, för att förena sig med Ryska flottan i Arkipelagen,
och hvilken, enligt de underrättelser man erhållit genom Judarne i
Gibraltar, befann sig uti haveri. Uti Oktober månad återkommo
kryssarne, utan att hafva påträffat hvarken Ryss eller
Tosca-jnesare; men medförde en mängd Spanska priser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
