Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ — 253 —
sultanen väl emottagen, och erhöll betydliga skänker i penningar,
juveler och en mängd krigsförnödenheter, Allt detta inlastades på
ett Engelskt och två Fransyska handelsfartyg. Det Engelska och det
ena Franska kom lyckligen till Algier, men det andra Fransyska, ett
stort fartyg om 250 lästers drägt, hvarpå sändebudet sjelf befann
sig, blef vid Bona uppbringadt af en Spansk fregatt, och fördt till
Carthagena. Ambassadören som utlemnades, jemte dess svit,
penningar och juveler, erhöll dyrbara skänker af Spanske konungen,
och återsändes öfver Port Mahon till Algier, dit han ankom den
23 Maj 1776. Deremot blef den öfrige lasten, som ansågs för
krigskontraband, förklarad för god pris. Fransoserna blefvo af dejen
tvungna att betala värdet af denna last, med 40,000 piaster,
likasom samma nation förut betalt 30,000 dukater, för en last på
Fransyskt fartyg, bestämdt till Algier, som uti Levanten blifvit
taget af en Rysk fregatt.
Hvarje år ökades antalet af Portugisiska fångar uti Algier;
och då ingen fång-utvexling ägt rum på 20 år, och fångarne ledo
mycken nöd, sände Portugisiska regeringen 1778 tvenne munkar
att utlösa fångarne, hvilka då utgjorde ett antal af 228 stycken.
Munkarne medförde omkring 200,000 piaster till detta ändamål;
men dejen fordrade minst 1,000 piaster för hvarje. Större delen af
de Portugisiske slafvarne tillhörde enskilde invånare. Desse
tvingades af riksskattmästaren Hatzuagi att till honom öfverlemna
slafvarne, för 250 piaster hvardera, hvaremot han af munkarne uttog
1,000. De sistnämnde måste således upplåna mera penningar af
procentare mot dryga räntor, innan de fingo afresa med sina
eländige och utsvultne landsmän. Enligt hvad sedermera blifvit upplyst
var dejen Muhamed sjelf den procentare, som anskaffade penningarne,
ehuru han icke ville synas. t
Ar 1779 föll regeringen i Venedig en hushålls åtgärd, som
kom att kosta dem ganska dyrt. Republiken, som hvarje år
öfver sände sin tribut 10,000 zekiner (20,000 piaster) med ett
handelsfartyg, ville detta år, då den så kallade biennal skänken skulle
erläggas, göra afbetalningen genom ett sändebud med 4
örlogsfartyg, i afsigt att få visa sina ståtliga skepp och derigenom göra
intryck på Algiererne; men Wekelhagi, eller sjöministern, hade,
genom andra kristne konsuler, blifvit gjord uppmärksam på denna
afsigt, och var derföre illa stämd emot det Venetianska sändebudet
redan innan han ankom. När derföre amiralen Angelo Elmo, en
Venetiansk patricier, med sina vackra fartyg ankom och gick i land,
mycket rikt klädd uti guld- och scharlakans-tyger, jemte ett stort följe,
lika dyrbart utstyrd, blef han saluterad endast med 5 skott, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
