- Project Runeberg -  Sveriges förhållanden till barbaresk staterna i Afrika /
273

(1856) [MARC] [MARC] Author: Johan Henrik Kreüger - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Algier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’ — 273 —

I Januari månad 1803 ankom det mycket efterlängtade
present-skeppet Orphé, fördt af kapiten ßehnnan. Lasten blef
emottagen, och med krutet förklarade Wekelhadschi sig synnerligen belåten.

Då Svenska krutet ansågs för det bästa, reqvirerade dejen
ifrån Sverige skicklige krutmästare, för att sjeli låta förfärdiga sådant.
Efter framställning härom biföll konungen, under den 6 September
1803, att tvenne uti kruttillverkning kunnige personer skulle afsändas
till Algier, för att i ordningställa en krutfabrik. Till krutmästare
antogs sergeanten vid Svea artilleri Joh. Fr. Schultze, och snickaren
Petter Engman till hans biträde. Schultze skulle erhålla 200 R:dr
i resepenningar, samt piaster om dagen under sitt vistande uti
Algier, jemte 100 piaster i årlig lön; Engman 100 R:dr i
resepenningar, och 10 piaster i månaden. De betingade traktamenten
skulle icke utbetalas från Sverige, så framt Algieriska regeringen
kunde förmås att aflöna dem, hvarjemte det förbehåll gjordes, att
reqvisition af krut hädanefter icke mera skulle äga rum. Så väl
Schultze som Engman qvarblefvo sedermera många år i Algier, och
skötte krutfabrikationen derstädes, till dess år 1824 krutqvarnen
sprang i luften, hvarefter Schultze blef Svensk konsulats-sekreterare
på stället, samt slutligen 1831 konsul. Han afled 1847. Engman
återvände till Sverige efter fabrikens förstöring.

Sedan skeppet Orphé var lossadt, befaltes kapiten Behrman af
Algieriska regeringen, att afgå till Konstantinopel, med 12
passagerare, en häst och en mängd skänker, hvaribland mycket juveler
till storsultanen. Behrman afseglade i Mars och återkom i Augusti,
hvarföre Algiererne betalte i frakt 2,000 piaster. Återstoden
måste konvoj-kommissariatet ersätta. Efter väl förrättad resa tvangs
Behrman, att med sitt skepp afsegla till Bona, och till Algier
öfverföra en last hvete. För denna resa nödgades konvoj-kassan
erlägga hela frakten.

Den gamle dejen Mustafa, svag och förryckt, lät belt och
hållit styra sig af Judarne Buschnak och Bakri, hvilkas inflytande
fortfor, ehuru både Engelske amiralen lörd Keit och storsultanen
offentligen fordrat, att de skulle förvisas landet; emedan bemäfde
Judar, under Fransmännens vistande uti Egypten, mycket gynnat
och befordrat deras angelägenheter.

Wekelhadschi, som varit sänd till Konstantinopel, kunde hvarken
läsa eller skrifva, och ännu mindre räkna, utan alla liqvider
uppgjordes af Buschnak & Bakri, likväl under kontroll af en ovanligt
upplyst Turk, eller den så kallade Hadschi di Cavallo, ett slags
general-befälhafvare. Alla Europeiska underhandlingar berodde
derföre på dessa Judar, hos hvilka de Europeiska konsulerne måste

Kreuger, Sveriges Förhåll till Barb.-Stat. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barbaresk/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free