Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ — 285 —
Han lydde, och var knappt nedkommen på gatan förr än han greps
midt ibland sin lifvakt, fördes till allmänna fängelset och stryptes.
Till dej utvaldes den tredje personen i divanen, Hadschi di
Cavallo. Äfven hans namn var Ali, och han liknade uti många
stycken sin företrädare liktvättaren, så i anseende till ålder som
sinnelag. Den nyvalde dejen hade några år förut varit portvaktare
vid palatset, med sedermera blifvit befordrad till den höga värdigheten
af Hadschi di Cavallo, ett slags general-befälhafvare öfver allt rytteri.
För öfrigt var han känd hvarken för ondt eller godt. Han hade
uti flera år lefvat tillsamman med en negrinna, hvilken han
bortsålde, litet före sin upphöjelse. Anledningen hvarföre agan sjelf
icke ville blifva dej, då detta öfverensstämde med allmänna önskan,
har ej blifvit bekant.
Efter denna omstörtning inträdde lugn i staden; men i
närheten deraf hade en mängd unge Turkar, allt sedan den misslyckade
plundringen af Algier vid Achmets aflifvande, förföljt Araber och
Kabyler med sköflingar och mord. För att bestraffa desse
fredstö-rare blef, kort efter thronförändringen, agan utsänd med en del af
den Turkiska milisen.
En ung, vacker Romersk slaf, som stått i ett mycket för nära
förhållande till den förhatlige Achmet dej, och förskaffat sig
friheten, blef på den nye dejen Alis befallning återgjord till slaf, spänd
för stenkärran, och hvarje afton, efter slutadt arbete, upphemtad
till palatsets port, och piskad uti dejens egen närvaro, utan att
någon kände orsaken till dejens hat emot den usle Romaren.
År 1809 häftade Sverige i skuld till Algier för nära tre års
afgifter. De väntade, vanliga present-fartygen kunde ej utsändas, i
anseende till pågående krig, och penningar ville Algiererne icke
emottaga, utan endast de reqvirerade ammunitions artiklarne.
Generalkonsul Norderling, som nu på fjerde året varit tvungen att betala
inträdes skänker till tre nye dejer, jemte deras talrika anhang, fick
dagligen ifrån sjöministern påminnelser om fullgörandet af
reqvisi-tionerne, och hotades, att, i annat fall, underkastas slaf-arbete, samt
befann sig således uti en ganska brydsam belägenhet.
Norderling träffade, i anledning deraf, öfverenskommelse med
sjöministern, att få betala Svenska afgiften för åren efter Turkiska
tideräkning 1221 och 1222 med 24,000 Spanska piaster för
hvardera året; och då Turkiska året 1223 börjades den 10 Februari
1810 så var Sverige likväl skyldigt årsafgiften för två år. Uti
April 1810 utdelade Norderling sjelf den så kallade två-års skänken,
utan att härtill begagna biträde af Judar. För alla dessa utbetal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
