Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 322 —
gatten befann sig stor-sultanens öfver-amiral Tahir Pascha, som ifrän
Ottomaniska porten blifvit sänd till dejen af Algier, för att söka
tillväga bringa en fredsbemedling; men som blifvit hindrad af Franska
blokad eskadern att inlöpa i Algier. Tahir Pascha hade ett tre
timmars samtal med amiral Duperré. Redan den 29 Maj var hela
den bevärade delen af flottan nära Algier, hvarest chefen för
blokad eskadern inberättade, att natten mellan den 13 och 14 Maj
hade tvenne Fransyska kutterbriggar TA venture och La Silence,
blifvit kastade pi Algieriska kusten, omkring 10 mil öster om
Algier i trakten af Dellys, samt att besättningarne, som af Kabylerne
blifvit tagne till fånga, dels voro mördade, dels plundrade, samt
deras hufvud förda till Algier, såsom segertecken. De som fingo
behålla lifvet sattes i fängelser ne uti Algier, hvarifrån de icke
ut-sluppo förr än efter Algiers intagande.
På hela flottan funnos ej flera än 80 sjuka; men amiral
Duperré ville icke anlöpa kusten och ankra, förr än hela flottan
blifvit samlad, för att ej för tidigt anvisa platsen der landstigningen
skulle verkställas. Härom uppkommo stridiga meningar emellan
befälhafvaren för flottan och landthären. General Bourmont hade
en hemlig befallning, att om han ansåg företagets framgång
erfordra det, kunde han taga befälet öfver flottan; men häraf begagnade
Bourmont sig icke, och tillvaron af denna order blef ej känd förr
än efter Juli revolutionen. Den 13 Juni, sedan största delen af
flottan blifvit samlad, kastade den ankar, enligt hvad ofvan blifvit
nämdt, vid Sidi Farusch. Samma dag, då vädret var stilla och
hafvet ganska lugnt, gick hela hären i land, utan särdeles motstånd,
och det på några timmars tid. Marabuterne i Algier inbillade nu
med sina spådomar och sina helgona löften dejen Hussein, att
Fransoserne, sedan de landstigit, voro fullkomligt uti Algierernes
våld, hvarföre de uppmuntrade honom till det kraftigaste motstånd.
Den 16 Juni hade Fransoserne redan afskurit ali förbindelse mellan
Algier och landsbygden. Väl hade agan i Algier, med några
tusende man af stadens besättning, utryckt och uppfört
förskansningar emot Franska hären; men den 19 angreps och intogs hans
läger, hvilket nu blef ßourmonts högqvarter. Tretusen
Afrikaner betäckte stridsfältet, och Fransoserne förlorade 600 man uti
döde och sårade. För denna olyckliga drabbning förlorade Ibrahim
Pascha, dejens brorson, sitt befäl såsom aga, eller
general-befä|haf-vare öfver hären, och till denna vigtiga befattning utnämndes
Mustafa, bej af Titteri. De följande dagarne gjorde Turkarne
oupphörliga utfall ifrån Algier; men blefvo alltid med förlust tillbaka drifne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
