Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barbarskogens skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra en utvikning från ämnet i syfte att
ådagalägga undertecknads natur av mindre tillräknelig
kverulant. Första tredjedelen av artikeln har
nämligen följande lydelse:
Jag förmår inte tillbakahålla ett leende.
Framför mig ligger ett nummer av tidningen
Arbetet, vari dess litteraturanmälare docenten
Bengt Lidforss egnat min bok Barbarskogen eller
rättare dess författare en recension på tre och
en halv spalt. Ensamt denna ära hade väl inte
varit tillräcklig att avlocka mig leendet. Men
det är vissa drag hos denna Lidforss-artikel,
vilka förekomma mig så gamla bekanta, att jag
med en viss humor måste utbrista: Han är sig
alltså ännu fullkomligt lik, den gode B. L.
För den, som något följt med socialistisk
journalistik, kan nämligen ingenting vara bekantare
än märket B. L:s lustiga och oskyldiga vana att
i Arbetet uppträda som angivare och allmän
åklagare mot sig själv. Det låter – för
utomstående – otroligt, men denna vana yttrar sig
sedan länge med periodisk regelbundenhet. Tid
efter annan med jämna mellanrum får man höra
ett klagorop från Arbetets anmälarvrå: »O ve,
det träffade mig – mig och ingen annan –
eller mig och mina vänner!»
Redaktör Albert Engström karaktäriserade för
några år sedan med välbehövlig skärpa den s.
k. Lundabohêmen, som sannerligen inte spritt
glans över vår skånska universitetsstad. Genast
uppträdde docenten Lidforss och angav sig
såsom denna bohêmes fader och huvud – mitt i all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
