Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. 16 Januari - »Ettan» och »Nollan». Av Jonas R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ettan" och "Nollan".
— Av Jonas R. —
•»Ettan» och »Nollan» var ett par
pojkar. Pojkar kan ju få de
underligaste smeknamn.
»Ettan» fick detta namn därför att
han alltid var den bästa i sin klass,
Det var ett ärenamn. »Nollan»
däremot fick sitt namn som en
påminnelse om att han just ingenting kunde.
Det var ett smädenamn. Till att börja
med blev han mycket ond, när
kamraterna kallade honom »Nollan», men
till sist brydde han sig inte om att bli
arg. Det lönade sig inte. Han teg,
fastän han innerst inne var förargad
över det försmädliga öknamnet. Ty
det kändes ju som ett öknamn.
Men en nolla kan också betyda
någonting, tänkte han för sig själv. Det
skall jag visa.
Sanningen att säga var »Nollan» en
riktigt bussig grabb. Han var ingen
plugghäst och dabbade sig därför
emellanåt på lektionerna. Han hade
större lust för skojaktiga upptåg än
för läxläsning och var väldigt
påhit-tig. Men det fanns rakt ingenting ont
och elakt i honom.
Det var en finfin vinterdag. Ski-
dor, kälkar och skridskor hade varit
i farten länge. Det gick undan i
backarna. Men det skulle vara roligt med
något nytt också, tänkte »Nollan».
Och vem skulle hitta på detta nya, om
inte just han!
Det var väldigt enkelt.egentligen. Han
fick fatt på en stor kartong av riktigt
stadig papp. Den skar han sönder, så
att det blev stora pappskivor. Så drog
han iväg bort till älven. Längst uppe
på den branta älvbrinken satte han sig
på en pappskiva och rutschade utför.
Det gick inte fort att börja med, men
efter hand som spåret nöttes upp,
blev det bättre fart.
Snart blev det en väldig trafik i den
fina rännan utför brinken. En hel
massa pojkar delade fröjden. Somliga
åkte på magen, men det såg riktigt
styggt ut. Nog var det säkrare att
ha fötterna före. Ibland åkte ett par
tre pojkar på samma pappskiva.
Ingen tänkte på, vem som hittat på
detta roliga. Pojkarna bara åkte, och
»Nollans» pappbitar blev nästan
utslitna.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
