Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3. 23 Januari - Hittelönen. Av Ingrid Jonsson - Minnesversen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ka den då, utan att vi finge någon
hittelön, frågade Pelle.
— Jo, det skulle vi, försäkrade
Stina.
— Det skulle jag också göra, sade
Elsa.
— Och jag med, sade Stig. Jag
hittade en gång en kragknapp, som
pappa hade tappat under byrån, och den
lämnade jag tillbaka ögonblickligen.
— Ja men, då är det väl inte rätt
att göra, som vi gjort med guldringen,
sade Pelle, eller vad tycker ni?
Det hade förstås de andra inte
tänkt på, men nu började de också
fundera på saken. Och följden blev,
att de beslöt att omedelbart lämna
tillbaka ringen till tanten i bageriaffären.
En stund därefter kom alltså
sällskapet in i bageriaffären, där frun,
som tappat ringen, just stod och
plockade bröd i hyllorna.
— Det var fasligt så många kunder
det kommer på en gång, sade hon
skrattande. Nå, vad ska ni ha för
något gott då?
— Vi ska inte ha något alls,
svarade Pelle, vi skulle bara lämna
tillbaka ringen, som tant tappade.
— Ja, sade Stina, här är den. Hon
lade ringen på disken och neg.
— Nej men, har ni verkligen hittat
min ring, utbrast frun glädjestrålande.
Det var då en riktigt glad
överraskning.
— Den låg alldeles vid vägkanten,
förklarade Pelle.
— Men hur kunde ni veta, att den
var min, undrade frun. Det måste ni
förklara.
Den frågan kom helt oväntat, och
både Pelle och Stina kände sig
plötsligt riktigt skamsna, men så sade Stig:
— Pelle hörde i handelsboden, att
tant hade tappat den, för tant sa det
själv till handelsmannen . . .
— Ja, sade Pelle, så gick det till.
— Och så hittade ni ringen strax
efteråt, förstås, sade frun.
— Neej, erkände Pelle, vi hade
redan hittat den då, men vi tänkte vi
skulle vänta att lämna den tillbaka,
tills den där annonsen kom i
tidningen, bara för hittelönens skull.
— Men sedan kom vi överens om
att det inte var rätt att göra så, sade
Stina, och då gick vi hit med den.
Frun tittade forskande på dem och
log.
— Jaså, ni kom underfund med
det, sade hon, nå, där ser ni hur
mycket det kan betyda, att man tänker
sig för riktigt noga, då kommer ofta
de rätta tankarna fram. Men nog ska
ni få en liten hittelön i alla fall. . .
-— Nej, det vill vi inte ha,
försäkrade Pelle.
— Nej, det vill vi inte, sade Stina.
Bagerifrun skrattade.
— Inte, sade hon. Men jag kan väl
i alla fall få bjuda er på lite gott. Det
behöver ni väl inte räkna som någon
hittelön, eller hur?
Nej, det medgav ju barnen, och så
begav sig allesammans in i
lägenheten, där det blev kalas på saft och
kakor.
— Det var hemskt god saft, sa
Pelle och slickade sig om munnen, tror
ni inte vi skulle kunna hitta några fler
saker, om vi gick ut på vägen och
letade allesammans? För jag vill ha
mer godsaker ...
WlimieÅ&eAMfi.
SMÅBARNS- OCH MELLAN
AVDELNINGARNA.
Det folk som vandrar i mörkret skall se
ett stort ljus. Jes. 9: 2.
ÖVRE AVDELNINGEN,
över min tjänare har jag låtit min Ande
komma. Jes. 42:1.
Minnesverserna år något för livet.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
