Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4. 30 Januari - På flykt till ett främmande land. Av G. Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På flykt till ett främmande land.
— Av G. Blomberg. —
En typisk kontur
av Egypten.
En pyramid och
en sfinx.
Mörk var kvällen, och tyst och
stilla var det i staden vid Betlehem den
afton, då Josef och Maria med
Jesusbarnet skyndade genom stadens
trånga gator för att fly till Egypten.
Men man kände ju så väl till gatorna
i den lilla staden, och därför dröjde
det ej så länge, förrän man var ute
på den stora landsväg, som från
Betlehem ledde söderut mot Egypten.
Stjärnorna lyste från himmelen, och
vägen, som var vit av allt damm, var
ej svår att se. Som den drog fram
högt uppe på Palestinas bergsrygg,
kunde man se himlavalvet åt alla håll.
Det kändes så högtidligt i den stilla,
tysta natten.
Så kom morgonen, och solen steg
upp i öster och förvandlade hela
tavlan. Rakt framför dem syntes nu en
stad, genom vilken vägen drog fram.
Det var Hebron, och de tänkte på alla
minnen från fader Abrahams dagar.
Men här var ej målet, utan färden
måste gå vidare. Den bergsrygg, på
vilken landsvägen löpte fram, sänkte
sig alltmer och mer, och snart var det
ganska slät mark, som de hade att
färdas fram på. Vinträd växte här
rikligt, och allt såg så ljuvligt ut.
Men inte här heller fick man slå sig
till ro! Det var bara att fortsätta rakt
in i den öken, som nu tog vid. Hur
liett det blev, hur torrt och bedrövligt!
Sanden gnistrade i solskenet. Ibland
nådde man fram till en liten källa,
omkring vilken några palmer växte. Där
kunde man stanna ett tag, dricka i
djupa fulla drag och vila i palmernas
skugga. Men — så var det att bryta
upp igen.
Tog då aldrig denna öken slut"?
Skulle man aldrig nå fram till det
land, man hört så mycket talas om —
landet vid Nilens stränder — Egypten?
Jo, äntligen syntes det en grön
strimma längst i fjärran! Och så nådde
man fram till den underbara trädgård,
som hela Egypten är. Den ena
flod-armen efter den andra vandrade man
över på smala broar, och längs
vägen var det fält, som grönskade och
bar allehanda örter och buskar och
träd. Hur underbart att lyssna till
vattnet, som porlade i floder och i
bäckar! Hur ljuvt det var att kunna
vila på grönskande ängar, och hur
gott var det ej att få njuta av de goda
frukter, som här var inom räckhåll.
Detta var alltså Egypten-landet, dit
Herren hade manat den heliga
familjen att draga. Här kunde icke
Hero-des soldater gripa Jesus-barnet. Här,
i pyramidernas lugna land, kunde
man vila i ro, sova i ro, äta i ro.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
