Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. 6 Februari - En rolig förmiddag. Av Jonas R. - Dagens bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En rolig förmiddag.
— Av Jonas R. —
Det hade snöat väldigt pà natten.
Snön låg som ett mjukt, vitt
vaddtäcke. Det såg så härligt ut. Gunnar och
Gun hade knappast tålamod att
stanna inne, tills frukosten var klar. Men
de fick förstås inte gå ut, förrän de
ätit ordentligt.
Men sedan bar det i väg. Plunis ut
i snödrivorna alldeles direkt. Nog
hade pappa skottat upp vägarna på
gården. och stora byvägen var redan
plogad, men det var roligare att
tumla om, där snön var så djup, att den
nådde ända över midjan.
Gunnar var äldre och större än
Gun. Han var mycket rädd 0111 sin
syster. Därför fick hon mjöla på
honom och skuffa omkull honom, så
mycket hon ville. Och om hon
ramlade omkull, så att hon knappt
kunde kravla sig upp igen, vips var han
där och hjälpte upp henne.
Gunnar var en riktigt bussig pojke,
som inte bara försökte tussa ner den
som var mindre. Och Gun tyckte
förstås, att hennes bror var den bästa
lekkamrat som fanns i hela världen.
Mamma tog en titt ut genom
köksfönstret emellanåt för att se, hur
bar-.nen bar sig åt och hur roligt de hade.
Och när de såg, att hon tittade på
dem, bjöd de till att göra en extra fin
kullerbytta, så att de alldeles försvann
i snön.
— Nu ska man tro att baina har
roligt, tänkte hon. Dom kan väl
åtminstone inte göra sig illa. när snön
är så mjuk.
När de hållit på ett par timmar,
började del bli vått kring benen, och
vantarna var förstås redan
genomvåta. Men det hade de inte tid att
känna efter, när det var så roligt.
Men så tappade Gun ena vanten i
snön. så de höll på att aldrig få tag i
den. När de äntligen hittade den, var
den alldeles full med snö. När Gun
skulle la den på sig, blev handen våt
och stel. Då tog hon till lipen.
— Kom, så går vi in, sade Gunnar.
Och i väg bar det. In i köket till
mamma.
— Jaså, kommer snögubbarna in
nu, sade mamma och småskrattade.
Tag utav er nu, så ska ni få litet varmt
i er. Men du, Gunnar, kan gå efter ett
tang ved först, så är du duktig.
Gun hade knappast mer än fått av
sig vantarna och overallen, förrän
Gunnar kom in med ett väldigt
vedfång, som han mycket ordentligt
plockade in i vedskåpet under
köksspi-seln, alldeles som andra bussiga och
ordentliga pojkar brukar göra.
Men det dröjde inte mer än någon
timme, så var Gun och Gunnar ute i
snön och lekte för fullt. Och rätt vad
det var hördes ett väldigt oväsen i
köksfarstun. Det var tjut och skratt,
så det hördes lång väg.
— Vad kan barnen nu ha hittat på,
tänkte mamma för sig själv, där hon
gick och stökade på övre våningen.
Jag måste bestämt titta efter, vad dom
har för sig, som kan vara så roligt.
Dagens bild.
Johannes — vägrödjaren.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>