Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. 27 Februari - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svart broderskärlek
— Av Anders Walder. —
Trummorna dånade kraftigt i byn
Nganda Mona, och de långa
trätrumpeternas smattrande ljud hördes vida
omkring, under det att negerdansen
med dess livliga rytm böljade fram
och tillbaka på den öppna, allmänna
byplatsen. Trumslagarna bearbetade
sina instrument så våldsamt, att
svetten lackade från deras ansikten, och
trumpetbiåsarna ansträngde sina
lungor, så att deras kinder var
utspända som stora bollar. Gamla,
magra gubbar med skrumpen hud
över hela kroppen och med vitt hår
nickade med huvudet i takt med den
skrällande musiken, och orkeslösa
tandlösa kvinnor, som slitit och
strävat i hela sitt liv, satt med
framsträckta halsar såsom sjöfåglar, när
de tänker sträcka. De ropade för full
hals: »Dansa på, dansa!»
Ett stycke från de dansande satt
Samba, en pojke, som kunde vara omkring
tolv år. Han visste inte, hur gammal
han var, ty i hans by fanns det ingen
skrivkunnig, då han kom till världen,
varför ingen anteckning blivit gjord
om pojkens födelse.
Nu satt han där med sorgsna,
ve-modsfulla ögon, och ibland skakades
hans kropp av stilla undertryckt gråt.
En och annan gång kastade han sina
blickar på den dansande skaran, men
oftast gick de till ett avlångt
föremål, som låg insvept i en stor
pappy-rusmatta. Det var icke heller underligt,
ty insvept i den låg hans mor, som
föregående kväll hade slutat sitt
strävsamma liv. Hon hade lämnat två
gossar efter sig, nämligen Samba och
Ndamba. Den sistnämnde kunde
vara tre eller fyra månader gammal.
Den lille satt i skötet på en gammal
kvinna och sög på hennes vissnade
bröst. Men då han ingenting fick,
började han skrika av alla krafter.
Den gamla vyssjade den lille, tills han
somnade, varefter hon lade den
knubbige pojken inne i sitt hus.
Efter en stund upphörde dansen,
och förplägningen av
begravningsgästerna begynte. De åt och drack,
så mycket de förmådde. De var i
sanning inte nödbjudna. De åt så att
maten stod upp i halsen på dem.
Först då är en neger riktigt mätt.
När trakteringen var slut, skulle
liket bäras till begravningsplatsen,
som låg omkring en kilometer från
byn. Man fäste det vid en stång, som
bars av ett par kraftiga män. Då
processionen satt sig i rörelse mot graven
ropade den döda kvinnans hövding
till en av bymännen:
— Gå och hämta Ndamba och tag
honom med till graven. Vi måste be-
Dagens bild.
Jesus predikar.
(Världsmissionens begynnelse.)
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
