Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. 5 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lillan i skolan.
— Av Birgit. —
Ett, tu, tre . . . Åh, äntligen var sista
vällingen inmundigad. I tio minuter
hade Lillan nu suttit och sölat med
morgonvällingen. Åh, det var rysligt
svårt, att man var tvungen äta ur en
hel stor tallrik. Men nu var det gjort,
det gick, om man knep ihop ögonen
riktigt hårt.
— Nåå, Lillan, har du intet ätit än?
Hur länge ska du sitta där? Nu lät
mamma riktigt barsk. Det var då ett
underligt barn att söla med maten.
Hon kunde sitta långa stunder med
»tuggan» i mun och bara fundera.
— Joo då, mamma, nu har jag fått
i mig den, sa Lillan och kände sig
åtskilligt lätt om hjärtat.
— Ja, nu får du allt skynda dig, om
du skall hinna i tid till skolan.
Mamma hjälpte sin tös på med kappa och
mössa, och Lillan fick tag på
skolväs-kan i en faslig fart. En kram åt
mamma och så ned för trappan. Hastigt
glömmande klockan spatserade hon
gatan fram, lugnt och makligt, ända
tills en av de stora skolpojkarna
cyklade om henne.
— Hör du, raska på, annars
kommer du för sent! Oj då, hon blev
förskräckt och började springa. Så
hemskt, nu ringde klockan också.
Benen räckte inte till. Tänk, om hon
kom för sent, det som fröken blev så
arg för! Där gick hela lärarstaben,
och Lillan sprang förbi, vände sig två
gånger om och neg för de i Lillans
ögon så höga majestäten. Då tog en
av lärarna ett stadigt tag i hennes
toppmössa.
— Tror du inte, att du växer ett tag,
om jag lyfter dig i mössan, frågade
han och såg spjuveraktigt på Lillan.
— O nej då, det tror jag inte alls,
sa Lillan förskräckt och såg hur de
sista barnen sprang in genom den
stora dörren. Ack, att han inte kunde
förstå, hur bråttom hon hade.
— Ja, men jag tror nästan det, du
är så liten, alldeles för kort i rocken.
Så om jag drar ett litet tag till . .
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
