Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. 19 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var väl inte gott att veta,
sade Stina en andng surmulet.
— Äsch, det där val väl ingen
riktig fråga, sade Gunnar, det var ju en
gåta, vetja.
— Den kan väl vara lika bra för
det, tyckte Elsa och vände sig mot
sin lillebror.
— Kan du Arne säga, vad vår nya
häst heter, frågade hon.
— Han heter Brunte, svarade Arne
utan att tänka.
— Alldeles riktigt, sade Elsa. Det
blev en poäng för dig också.
— Den frågan kunde jag också ha
svarat på, sade Stina.
— Det kan väl hända, sade Elsa,
men det var inte dån tur den här
gången.
— Blir det aldrig min tur, undrade
Gunnar.
— Jo, nu ska du få en fråga, sade
Elsa, och det ska bli en lätt en må du
tro. Vet du vad vi får till kvällsmat?
— Hur ska jag kunna veta det, när
jag inte har varit ute i köket, svarade
Gunnar.
— Kan du inte gissa det, skrattade
Elsa. Det är något hemskt gott.
— Det kan jag inte gissa i alla fall,
sade Gunnar.
— Vi får plättar och sylt, det är
mums må du tro. Jag tycker faktiskt
ni borde skämmas över att svara så
dåligt, det är bara Arne och Pelle som,
svarat rätt.
— Jamen, jag har ju inte fått en
enda fråga, invände Stig.
— Elsa ger ju Pelle och Arne de
allra lättaste frågorna också, sade
Gunnar.
— Lättaste frågorna, protesterade
Pelle. Menar du det var en lätt fråga
om hur långt det är till månen, va?
— Tyst med er, sade Elsa och
knackade med pennan i bordet. Det här
blir ju ingen riktig
allmänbildnings-tävling, om ni ska hålla på och bråka
på det där sättet. Stig, nu är det din
tur. Vet du vad det gör ute nu?
— Det slaskar, svarade Stig glatt.
Nu fick jag allt en poäng ändå.
Elsa skakade retsamt på huvudet.
— Det var fel, sade hon. När jag
alldeles nvss var borta vid fönstret,
hade det just slutat. Vilken otur du
har. Det blåser ute i stället.
Stig rusade bort till fönstret och
tittade ut, och han upptäckte då, att Elsa
hade rätt. Skyarna hade skingrat sig
på den mörka himlen, och en och
annan stjärna tittade fram högt
däruppe. Träden bugade sig djupt i den
vinande blåsten. Stig gick tillbaka till
sin plats och såg snopen ut. Men Elsa
fortsatte lika oberörd med nästa
fråga.
— Stina, vad får katten i
ladugården varenda kväll? (Forts. sdd. 87.)
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
