Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12. 26 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plaskos bedrift.
— Av Gunnar Hjoberg. —
Vinden svepte därute och förde med
sig piskande regn, som slog på
fönsterrutan. Inga, åtta år, Sven, sex år och
Bengt, 3 år, hade satt sig på mattan i
hallen och hade dragit fram nästan
alla sina leksaker och lekt med dem
en lång, lång stund denna
eftermiddag. Ja, det hade faktiskt börjat
bliva mörkt ute, och alla väntade på att
far skulle komma hem från kontoret.
Mor tittade in då och då till dem och
förvissade sig om, att allt var som
det skulle. Så återvände hon till
köket, där hon såg till steken, som hon
satt in i den elektriska spisen.
— Nu kunde väl far vara hemma,
sade Inga.
— Han arbetar på kontoret. Han
arbetar mycket, ser du.
— Far arbeta, sade Bengt, som ville
vara med i samtalet.
Så vred Inga upp den dansande
björnen och ställde den framför
Bengt, som stormförtjust klappade i
händerna och försökte vagga med
kroppen precis som björnen gjorde.
Sven styrde med bilen. Han lade på
en ny säck med kol, fläktade ett slag
och försökte starta. Han frustade med
läpparna och försökte härma en
riktig gengaslastbil på minst sju ton, då
en sådan strävar uppför en brant
backe och vägen är mindre god.
— Det är fel på tändningen, sade
han och pannan föll i flera veck.
— Ja, det är då ingenting med
gen-gas.
— Tyst! Tyst!
Alla tre glömde sina leksaker och
lyssnade bortåt dörren. Inga reste
sig, Bengt reste sig, och Sven gav upp
hoppet om att motorn någonsin skulle
starta. Han sprang ut från hallen och
stannade i kapprummet.
— Det är inte far, sade han, då Inga
kom med Bengt i handen.
— Det är något annat. Hör!
— Ja. hör!
— Så konstigt det låter.
— Sniff —• sniff — krafs — krafs,
kom det från dörren.
— Vad kan det vara?
— Var är ni barn?
— Här mor!
— Hör mor!
— Öppna mor!
Mor öppnade, och alla tre stod med
förväntansfulla blickar. Vad skulle
finnas bakom dörren?
— Huj! Usch!
Mor hoppade riktigt till, då
någonting for in genom dörren. Inga
kände något fuktigt slå emot hennes
ansikte, och Sven bara stirrade. Lille
Bengt sade:
— Vow, vovv, och till honom
sökte sig den genomvåta hundvalpen.
Innan mor hunnit hindra det, hade
hundvalpen hoppat upp på Bengt och
ville slicka honom i ansiktet. Bengt
drog sig något tillbaka — mest av
rädsla — och tungan räckte aldrig upp.
— Usch! Mor ropade till. Hjälp
till barn att få ut honom! Se, hur
han har ställt till! Vad skall far säga?
Titta på tapeten. O!
— Men mor, låt honom stanna
litet. Jag skall torka av honom.
Dagens bild.
1 Jesu efterföljd.
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
