Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12. 26 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han försökte sträcka sig högre upp
och få tag om det där skaftet, som
stack utanför spisen och som härrörde
sig från stekpannan, vars innehåll
småkokade över den varma plattan.
Han nådde som väl var inte skaftet,
utan började intressera sig för
någonting annat. Se där! Han fortsatte
längre bort och stannade vid mors långa
arbetsbänk. Det var alltid så skojigt
att krypa upp på den och titta ut
genom köksfönstret och se, när far tog
sin cykel därnere i källaren. Far
kanske var där nu?
Bengt fick fatt på pallen och lyfte
den intill arbetsbänken och kravlade
sig upp på den och fram till fönstret.
Han lade ena handen på rutan.
— Uj, sade han för sig själv, då
fönstret flög upp och han nästan höll
på att falla ut.
Så mörkt det var.
Plasko hade vaknat, där han låg i
kapprummet på filten. Han reste på
siig, blinkade med ögonen och började
undersöka terrängen. Han vek av inåt
köket och fick se Bengt. Han hade en
förnimmelse av, att den lille mannen,
som nu satt däruppe på bänken velat
honom väl och hade klappat honom.
Han tog ett par glättiga skutt och var
så framme vid pallen, hoppade upp
på denna och så upp på bänken.
Han satte sig intill Bengt, och
denne glömde fönstret och började
istället klappa Plasko, som spetsade
öronen. Något mullrade till inne i hans
bröst, och mullret fortsatte upp genom
strupen och kom fram i form av ett
mörkt skall.
Plasko hade hört något nere från
gården. Han reste sig på alla fyra och
ställde sig i det öppna fönstret och
kom på så sätt att stå framför Bengt.
Bengt försökte tränga sig fram till
fönstret, men Plasko, som fyllde hela
öppningen, stretade emot inte därför
att hans klokhet sade, att han
borde-hindra sin lille vän, utan fastmer
därför, att han själv var rädd för den
avgrund, som var utanför fönstret.
Skall på skall kom. från Plasko. Inga
1 fönstret fanns ett hinder — Plasko.
hoppade upp från golvet, och Sven
såg sig förvånad om efter Bengt.
— Var är Bengt?
Mor kom springande.
— Var har ni Bengt? Är han i
köket? Å!
Mor sprang, Inga och Sven kom
efter.
— O! Mor blev riktigt rädd. Hon
blev blek, mor. Ja, inte så underligt.
Därborta på bänken såg hon sin lille
parvel till pojke och så ett öppet
fönster, men i dess öppning ett hinder —
Plasko!
— Gode Gud, sade mor och
skyndade fram till bänken, och hon kände
sig långt ifrån lugn. Hon lyfte ner
Bengt, stängde fönstret och satte sig
på stolen. Hon darrade riktigt.
— O, så hemskt! Vad jag blev rädd!
Plasko satt på bänken. Han lade
huvudet på sned och såg så där
förtjusande rar ut, som en liten
hundvalp kan göra, då den lägger
huvudet på sned och undrar, vad det nu
är för galet, som han möjligen varit
upphov till.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
