Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 18. 7 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men titta!
En hemvärnsman.
Han leker stor,
han säkert tror,
han stor som fadern är.
Han ler förnöjd
åt faderns fröjd,
hans uniform han bär.
at Lisa om hennes hemlighet. Lisa
svarade både på det ena och det
andra, men inte blev Pelle och Stina
klokare för det inte, och så beslöt de att
vakta på Lisa och följa henne, vart
hon gick, och på det viset ta reda på
hennes gömställe.
Men Lisa måste ha begripit, vad de
tänkte på, hon gäspade och blundade
och brydde sig inte ens om flugorna,
som surrade mitt framför nosen på
henne, så att det blev en ganska lång
och enformig väntan för Pelle och
Stina. De höll nästan på att somna de
också, för solen gassade så varmt mot
väggen, och så smittade det att se, hur
lat Lisa var.
Till slut reste emellertid Lisa på
sig och gick med långa och avmätta
steg mot stallet, där hon kvickt kilade
in genom den öppna dörren och
försvann.
—- Du ska få se, att hon har dom
på höskullen, viskade Stina. Skynda
dig, så följer vi efter!
De klättrade upp för stegen, som
ledde till höskullen ovanför stallet,
och letade igenom varje tänkbar vrå.
Men några kattungar hittade de inte,
och då förstod de, att Lisa hade gått
just den vägen för att föra dem på
villovägar.
— Var kan hon ha gömt dem?
undrade Pelle, när de kom ner igen.
— Jag undrar, om hon har dem i
ladugården, sade Stina, som såg
ganska snopen ut.
Men varken i ladugården,
redskapsskjulen eller ladan fanns Lisa och
hennes kattungar, och till sist gick de
bort till Einar, som höll på att räfsa
ihop gräs i trädgården, och sa, att de
trodde, att han bara hade lurat dem,
för Lisa hade nog inte fått några
ungar alls.
— Visst har hon ungar, sade
Einar, och jag har till och med snokat
reda på var hon gömmer dem . . .
— Var då, skrek Pelle och ryckte
Einar i rockärmen. Tala om var de
finns, så vi kan gå och titta på dem.
— Gissa, retades Einar med dem, och
Pelle och Stina, som var nästan
sprickfärdiga av nyfikenhet, gissade
på än det ena och än det andra stället,
men naturligtvis gissade de bara fel.
— Om ni först springer två meter
framåt, sedan två meter tillbaka, tre
meter till höger och fem meter till
vänster, så kommer ni ändå inte dit,
skojade Einar med dem. Men om ni
springer fram och tillbaka till
nordpolen två gånger, då kommer ni rakt på
gömstället. ..
— Äsch, det gör vi visst inte, sade
Pelle förargat.
— Neej, det är klart att de finns
här på gården, sade Stina. Kan inte
Einar tala om gömstället för oss?
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
