Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 19. 14 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inne i bröstet, och det föreföll henne,
som om allt skulle bli lättare, bara
magistern visste det. Men det var nu detta
som var så svårt. Till sist kunde inte
Birgit uthärda längre, hon reste sig,
tog sin bok och gick fram till läraren.
Snyftande räckte hon honom boken.
— Jag rådde inte för det, jag stötte
till bläckhornet, magistern, men jag
rådde inte för det, och nu är boken
förstörd. Birgit grät alldeles otröstligt.
Magistern såg allvarlig ut, och så
sade han:
— Ja, det här var mycket ledsamt,
du Birgit, men vi ska se, vad vi kan
göra. Jag förstår så väl, att det var en
olycka, och jag ska försöka, om vi kan
få bort fläckarna. Gråt inte nu!
Magisterns vänliga ord var som mild
balsam för den förgråtna lilla flickan,
och det kom en stråle av hopp i
hennes ögon, då hon sade:
— Tror magistern, att fläckarna
kan tagas bort?
— Vi får se, svarade han. Gå nu
bort till kemikalieaffären och köp en
flaska fläckvatten.
Birgit var inte sen att efterkomma
lärarens uppmaning. Lätt om hjärtat
skyndade hon till den anvisade affären
och köpte fläck vattnet. Tänk om den
snälle, hjälpsamme magistern skulle
kunna lyckas få bort fläckarna ändå.
vilken glädje skulle det inte bli!
Det blev ett ganska mödosamt arbete
för läraren, och han fick gå försiktigt
till väga. Värst var det med pärmarna,
ty där ville den ursprungliga färgen
följa med. Men magistern visste råd
även för detta, ty här kunde färgen
ersättas. Hans arbete med boken kröntes
dock till sist med framgång, fläckarna
var utplånade. Det var till en djupt
innerligt tacksam och glad liten flicka,
som läraren räckte den nu rena boken.
— Barn, sade läraren och såg
frågande på sina elever, kan ni säga mig.
vad det är som kan fläcka ett
människohjärta, och vem det är som förmår
att utplåna dessa farliga fläckar? Alla
visste, att det var synden, och det
fanns ingen mer än Frälsaren, som
kunde utplåna dessa fläckar.
Det var till ingen nytta. Fläckarna satt kvar.
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
