Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 23. 11 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland svarta pojkar.
— Berättelse från Kongo
av A. Wålder. —
— Skynda er att sopa byn, ropade
Nsia, Kilembabyns hurtigaste grabb,
ty den vite kommer hit. Jag såg hans
solhjälm på krönet av Kumbiberget,
då jag satt i den höga palmen och högg
ned palmnötter. Det kan inte dröja
länge, förrän han är här. Då han
kommer, skall jag be honom berätta för
oss, hur det är i de vitas land. Ni må
tro, att det är intressant, ty han har så
mycket att berätta.
Pojkarna spetsade öronen vid Nsias
ord, och den gänglige Humba, som var
harhjärtad av sig, frågade:
— Är det inte farligt att vara i hans
närhet? Min mor har sagt, att de vita
är så farliga, att om bara deras skugga
faller över oss, är vi förtrollade.
— Det trodde de gamla, när de vita
kom hit, sade Nsia. Men nu är det
ingen, som tror så. De har ju varit här
i flera år, och ingen av oss, som varit
tillsammans med dem, har blivit
förtrollad. Du kan vara lugn, och du
behöver inte springa och gömma dig,
såsom du gjorde, när en vit var här
sist.
Kongoby.
’WM t ~ IB
Humba for iväg som skjuten ur en kanon.
Pojkarna fick i hast fatt på sina
palmgrenskvastar och sopade, så att
dammet stod i högan sky. Grisar och
getter måste ur vägen, när pojkarna
svängde med sina kvastar, ocb hönsen
flaxade och skrek, då det unga
renhållningsgardet skulle göra byn fin och
ren. Arbetet gick med liv och lust, och
innan den vite hann in i byn, var
bygatan fri från sopor.
När den vite kom in i byn, stod
byns alla grabbar under Nsias befäl
uppställda vid hövdingens hus och
hälsade främlingen välkommen.
Humba stod också ibland dem. Han var nu
litet modigare, än han varit förr. Men
nog bultade hans hjärta litet oroligt i
hans bröst. Gång på gång betraktade
han den vite med skygga,
oroliga blickar, färdig att ta
till schappen, ifall den vite
skulle komma honom för
nära.
Hövdingen Makitu, en
grovlemmad man med en
riktig uppnäsa och en grov
hårfläta vid ena örat, kom
med en pall i handen och
satte den, där Humba stod.
— Kom och sätt er här,
sade hövdingen, ty här är
det skuggigt och bra.
Men då den vite skulle
gå och sätta sig på pallen,
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
