Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 25. 25 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haralds midsommarfynd.
— Av Edla Ljungmark. —
Hemma hos skogvaktare Turessons
var det nyskurat och fint överallt. Till
den stora, öppna spisen hade mor
bundit blåklintsslingor och inuti
själva rökfånget stod en kruka med
eklöv. Nyponrosor, prästkragar och
nyckelblomster stod tillsammans i en stor
vas på bordet framför soffan, och i
fönstren blommade pelargonier av
många sorter. I köket blänkte kopparn
på hyllorna, trasmattorna var
nytvät-tade, och rena gardiner var uppsatta
överallt.
Skogvaktare Turesson var klädd i
en trevlig kostym, mor i huset var nätt
och proper, syskonen likaså och
Harald, tolvåringen, var skinande ren.
En gång till fick jag lust att kasta
ut min huvudfråga.
— Vad kan ni göra mer på
sommaren, som ni inte kan göra på vintern.
Denna gång lät jag för ro skull en
pojke och en flicka svara på en gång.
Jag tyckte det skulle vara roligt att
höra, när de svarade olika ting. Men
snopen blev jag. De gav samma svar.
— Man kan åka i hölass.
Det gav mig anledning att fortsätta
och samtala med dem om höbärgning
och skördearbete, om hur det växer på
sommaren och hur vi därav får säd,
bröd och mat. Men det skulle vara en
för lång historia att tala om allt det
här. Så jag nöjer mig med att till sist
säga detsamma, som jag sade till
barnen på festen:
— Vi ska vara glada och
tacksamma för sommaren. Den är en gåva,
som Gud ger i sin stora, rika nåd, Och
nu skall vi be barnen än en gång
sjunga sista versen av sången vi hörde
nyss.
Skulle ej min själ, min mun
honom offer bringa,
helig sång av hjärtats grund
till Guds ära klinga!
Är vår jord så rik på fröjd,
o, hur blir då himlens fröjdl
Midsommarafton var inne, och då
var det stor högtid, tyckte mor och
far. Därute i naturen stod allt klätt i
blom och grönska, och då borde man
försöka få det riktigt trevligt inomhus
också, menade mor.
I dag var både far och Harald fria
från arbetet, nu skulle man ta igen sig
litet efter vardagsmödan. Men Harald
var en rörlig gosse, och eftersom han
nu var riktigt fri, beslöt han att på
egen hand göra en liten upptäcktsfärd
i skogen. Han hade fått veta, att en
tant hade hittat en bisamling i skogen,
där hon funnit honung, och nu ville
han försöka sin lycka.
— Nu ska jag gå ut i skogen, mor,
och leta efter bi, sade Harald.
— Du är barnslig, pojke, sade mor,
inte ska du tro, att du träffar på
några bin. Det var ju bara en lyckträff,
att tant Augusta hittade på det där
stället.
— Man kan aldrig veta, tyckte
Harald. Det vore väldigt skojigt, om jag
kunde få tag på ett sådant där träd,
som bina valt att samla honung i.
Dagens bild.
På Guds vägar.
O, att mina vägar vore rätta, så att jag
hölle dina stadgar!
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
