Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 29. 23 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men titta!
Tre pius två.
Tre flickor tripp, trapp, trull,
en get med magert hull,
en svart-vit god kamrat,
fast riktigt vild krabat —.
De fem har alltid roligt
men mest, när det är soligt.
— Vad skulle det vara, måtro?
undrade Alf och riste på sig som en
våt hund.
— Du är ju flink att bruka
hammare och spikar. Kunde du inte göra
en ränna av de gamla bräderna, som
ligger hemma på gården, och låta
vattnet rinna genom den?
Alfs ansikte ljusnade.
— Jovisst, kan jag det. Så kan jag
ösa vatten i den häruppe och sätta den
stora tunnan under därnere i Plätten,
och när tunnan är full, kan jag börja
vattna.
— Ja, det kan du, sade mor.
Tidigt nästa morgon var Alf i full
färd med arbetet. Han bar upp
material, sågade och högg, hamrade och
spikade, så det sjöng i fjället. Och
fråga nu om han fick det färdigt
någon gång! Det blev en ränna så fin
någon kunde önska sig, och då han
smort litet tjära i den, var den så tät,
att inte en droppe rann ut.
Nu var det ingen svårighet att få
vatten till jordgubbslandet. Det var
gjort på en minut att fylla den stora
vattentunnan, och sedan hade han
blott att gå med sprutan där i täppan.
Det gick åt mycket, mycket vatten
den första dagen, men så dröjde det
inte heller länge, förrän plantorna
kvicknade till, rätade på sig och
började växa igen. Blomsterstjälkarna
stod så raka som ljus. De stora
bladen, som krympt samman av torkan,
vecklade ut sig, kraftiga och gröna.
Ännu ett par veckor varade torkan,
och det blev skralt med årsväxten för
många där i bygden. Men för Alf
betydde det ingenting, han hade vatten
nog-„
Då tiden var inne, stod Lillplätten
full av röda, svällande jordgubbar.
Han plockade dem försiktigt och lade
dem i små korgar och gick till staden
för att sälja dem. Alla ville köpa av
honom, ty så stora, välsmakande
jordgubbar hade inte många att sälja det
året. Han fick så mycket pengar för
dem, att han kunde köpa sig varma
kläder till vintern. Och det bästa av
allt: mor kunde få sig en vilodag
ibland.
Änglavakten.
Under en resa genom en skog
kände en missionär en gång ett plötsligt
behov av att bedja. Han steg också av
hästen och gjorde detta, varefter han
fortsatte färden.
En tid därefter besökte han på
begäran en livdömd fånge i ett fängelse.
Den stackars mannen bekände då
följande:
»För inte så länge sedan hade jag
lagt mig i försåt för att mörda eder.
Jag låg i ett snår helt nära vägen, som
ni skulle passera. Mitt illdåd blev
dock aldrig utfört, ty då ni kom mitt
för platsen, steg ni av hästen och
började bedja. Under tiden såg jag två
ljusa skepnader stå vid eder sida. Jag
blev alldeles skräckslagen och vågade
intet göra.»
Det var änglavakt.
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
