Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 35. 3 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att komma hem till mor.
— Av A. B. —
— Kan du undvara Göran i dag,
sade mor till far vid frukosten.
-— Jaa då, nu sen vi fått in höet så.
— Då får han och Barbro gå till
skogs och plocka hallon i dag.
Barbro såg upp på mor.
-— Ja, men mor, sade hon, orkar du
sköta om allt här hemma?
Mor hade nämligen varit dålig
några veckor.
— Jo, det får jag försöka med.
Annars blir vi ju utan hallon till
vintern, och det vore ju skada.
— Det förstås. Men jag är ändå
litet orolig för dig mor, svarade
Barbro, medan hon plockade ihop disken.
— Skynda dig, Göran, och hämta
in havre från visthusboden! Så har
mor bara att kasta den till hönsen sen.
Och så ska du gå och ta opp potatis.
Glöm inte att skölja den i bäcken, så
att mor inte behöver gå ned i åkern,
när hon skall laga middag. Men
skynda dig, tillade Barbro, när hon såg,
hur trögt Göran rörde på sig. Jag har
snart diskat och sen bär det av, ska
du tro.
Det var en mycket ovillig Göran,
som hackade upp potatis och enligt
order sköljde den. Han och
lekkamraten i granngården hade bestämt att
vara vid och på sjön hela den här
dagen, när de äntligen sluppit från
höbärgningen. Aldrig var det annat
än arbete, och arbete och arbete och
hela sommaren! Snart skulle skolan
börja igen, och inte hade han haft
något ledigt. Tänk, vad stadspojkarna
nere i villorna vid sjön hade det bra!
De behövde inte arbeta ett dugg på
hela sommaren. De behövde bara
göra, vad de själva ville.
skaffa dem kläder och mat. Men det
finns mycket, som han inte förmår.
Gud däremot kan allting. För
honom är ingenting omöjligt. Han som
har gjort himmel och jord kan
verkligen hjälpa.
Göran stod där och tänkte på detta
och surnade till allt mer och mer. Att
gå till skogs med Barbro och plocka
hallon i den här hettan! Usch då!
Det var verkligen varmt uppe i
hallonfallet. Men där fanns bär också,
stora, mörkröda ulliga hallon, som
föll så fint i plockkärlen. Barbro
plockade och var glad. Göran var just inte
flitig och ingalunda glad. Då och då
satt han långa stunder på en sten och
såg liknöjt på bären, som hängde över
och omkring honom. Barbro kom
bortåt honom och kikade i hans
spann.
— Har du inte fått mer, frågade
hon, du måtte bestämt vara lat.
— Det är ju så hett. Förresten är
det mask i hallonen.
—Det tänker du inte på, när du
får plättar med hallonsylt, skrattade
systern.
Rätt som det var, fick de höra en
munter vissling. Och när de tittade åt
det hållet, fick de se ett kritvitt hår
och under det ett brunt ansikte sticka
upp över buskarna.
— Hej!
— Hej! Jaså, är ni här!
— Jarå då. Men hur har du hittat
hit? Din pappa och du kom till vår
by för ett par kvällar sen bara.
—- Jaa, men vi har varit här förr.
I de här skogarna hittar jag var som
helst.
En lång fjortonåring dök fram ur
hallonbuskarna. Han hade en nästan
full hink med de grannaste hallon.
— Så bra, att du är här, Vilhelm,
ropade Barbro. Jag har redan fullt
och vill gärna gå hem, för mor är inte
riktigt bra, så hon kanske behöver
mig. Om jag nu går, så blir Göran
ändå inte ensam.
-— Som om jag vore ett lindebarn,
som ska vaktas, muttrade Göran.
Barbro kan i alla fall stanna och
hjälpa mig plocka.
— Kommer inte på frågan. Sköt
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
