Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 35. 3 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Och de bar fram barn ..
— En hälsning från Kongo. —
Tant Linnea, som nu är i Kongo,
har skickat oss denna hälsning. Den
kom oss tillhanda i början på
sommaren, sä den har varit länge på väg.
Det är påsk. De kristna samlas till
stor högtid på missionsstationen. Män
och kvinnor, pojkar och flickor
kommer vandrande med stora matknyten
på huvudet eller i korgar på ryggen.
De skall bli på stationen från
Långfredagen till och med Påskdagen, ty
det tar flera timmar för de allra flesta
att gå till sina byar, ja, somliga
behöver mer än en hel dag för att hinna
hem.
En grupp mammor bär med sig till
Påskhögtiden sina små barn, som är
blott en eller ett par månader gamla.
Nu skall de små bäras fram i
helgedomen för att välsignas. »Må vi bära
barnen till Jesus, alla barns vän»,
sjunger församlingen med värme och
kraft, medan mammorna tågar fram
längs kyrkgången med sina små,
hängande gränsle över mors höft.
Se där kommer en mamma så
välklädd och snygg, i ett nytt skynke
och i en ny blus. Lilla sonen har fått
en likadan skjorta som mors
klänning. Det är harmoni över det hela.
Far, som är tjänare hos
missionärerna, är också med, men han sitter kvar
i bänken och följer med lycka och
stolthet avspeglad i blicken mor och
barn, där de skrider fram i kyrkan.
Där kommer Ester Bwanga,
lärarinnan i kvinnoskolan. Hon bär fram
ifrån syntes Görans hem, den lilla
röda stugan bland fruktträden.
— Tänk, att du bott där, sa Göran
eftertänksamt.
— Ja, det var mitt hem.
— Är det inte lika bra i stån?
— Nej, och så är ju inte mor där,
förstår du.
När pojkarna kom in, såg de ingen
mer än Barbro, som just tog sista
våfflan ur laggen. (Forts. sid. 279)
sin lilla tös, som fått det vackra
namnet: »Den älskade, Marie», Hennes
man är med där framme för att bilda
häck bakom de små och nedbedja
Guds välsignelse över dem, ty han är
lärare och församlingsäldste.
Där kommer en annan mamma
från en långt avlägsen by. Inte så
många i hennes by är kristna, inte ens
barnets fader. Han har varit kristen,
men nu är han avfälling.
Dryckenskap och hednadans blev för starka
frestelser, och han föll. Men mor vill
likväl, att deras barn skall välsignas i
Guds hus. Hon kommer så enkel. Hon
har bara ett smutsigt och tråkigt
skynke över höfterna. Det skynket
har hon burit flera månader i det
tunga lantbruksarbetet. Det är inte
mycket kvar av det nu. Men något
nytt vågar hon inte be sin man om
just nu. Den lilla har hon vilande i en
hemmagjord bred och grov läderrem,
som hon hängt över axeln. Den lilla
nakna barnkroppen är tätt tryckt
intill mors kropp för att få värme och
för att ej falla, trots att mor håller
ena armen om det lilla livet. Med
sorgsna och längtande ögon ser hon
på de andra mammorna, som fått fina
skynken att svepa om både sig och
sina små denna stora högtidsdag.
Men hon är glad, trots allt, att även
hon får vara med, att ingen förmenar
henne den stora förmånen att få bära
fram sitt lilla barn till Jesus, att han
må lägga händerna på det och
välsigna det.
O, vad Mor hoppas och tror, att
hennes barn skall bli en Jesu lärjunge
för hela livet. Hon glömmer sitt
armod, under det att missionären läser
Guds ord om hur Jesus tar emot
barnen och om att de höra Guds rike till.
Femton små barn bars fram denna
Påsk i vår kyrka. Må de alla få växa
till i ålder, visdom och nåd inför såväl
Gud som människor.
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
