Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 36. 10 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingonen började lysa röda på
tuvorna. Sonja hade sinne för naturens
skönhet och njöt i fulla drag. Hon
tyckte sig vandra i ett tempel med
höga valv, och hon sjöng av fröjd,
under det hon ilade framåt. Allt
emellanåt plockade hon en näve lingon
och stoppade i mun, under det hon
konstaterade, att de var så mogna, att
mor och hon skulle kunna plocka vad
de behövde därav i nästa vecka. Själv
Sonja knäppte sina händer.
skulle hon som vanligt även plocka åt
sin skolfröken och därigenom
förtjäna några kronor.
Plötsligt märkte Sonja, att skogen
blev allt tätare, och när hon tänkte
efter, hade hon allt varit bra länge
på väg. Tänk, om hon hade gått vilse!
Hon kände inte alls igen sig, och hon
såg varken till någon boning eller
någon mänsklig varelse. Hennes hjärta
slog hårt av oro. Hur skulle hon hitta
till målet?
Sonja satte sig ned på en sten och
grät, men hon hade lärt sig gå
bönevägen och förtrösta på Gud. Hon
knäppte sina händer, lyfte sin
tårskymda blick mot skyn och bad:
— Käre Fader, du ser att jag gått
vilse och inte hittar till tant Lenas
stuga. Hjälp mig att finna den rätta
vägen och led mig för ditt namns
skull.
Sonja kände sig styrkt av bönen,
och när hon reste sig upp, hörde hon
yxhugg ej långt därifrån. Sonja följde
ljudet och fann snart en gammal man,
som höll på att fälla ett träd. För
honom berättade hon sitt missöde och
frågade:
— Ska du till Skogsbo, så har du
gått alldeles för långt, sade han. Du
har troligen vikit av ifrån vägen i
stället för att gå rakt fram, och nu har
du ett bra stycke dit. Den vänlige
mannen beskrev vägen mycket noga
och efter många tacksägelser
fortsatte Sonja sin väg. Hon gick i raskt
tempo för att hinna hem, innan det
mörknade.
Efter en lång stunds vandring fick
Sonja syn på tant Lenas stuga, och då
tackade hon av hjärtat Gud, som
hjälpt henne till rätta. Det var en
mycket trött flicka, som kom in till
Sy-Lena med det rätt tunga paketet.
Hos tant Lena fick hon vila ut och
blev bjuden på mjölk och smörgås,
som smakade väldigt gott, ty tösen
hade hunnit bli riktigt hungrig. När
hon berättade, hur hon gått vilse, sade
Lena:
— Ja, kära barn, det går så lätt att
vika av från den rätta vägen och
komma in på fel väg. Lägg den här
läxan på minnet. Det går väl an att
gå vilse i skogen, men att tappa vägen
till Gud är mycket farligare.
När Sonja ätit och vilat ut,
skyndade hon mot hemmet, där de redan
började bli oroliga för henne, ty det
var ganska skumt. När flickan
berättat om, hur hon gått vilse men till sist
nått målet, tackade de alla Gud för
hans hjälp och beskydd. Och när
Sonja den kvällen bad sin aftonbön
tillade hon:
— Å, så käre Gud, bevara mig
alltid på din väg, så att jag aldrig går
vilse i världen.
Och hon tyckte sig höra en mild
stämma, som svarade:
— Jag skall giva mina änglar
befallning om dig, att de skola bevara
dig på alla dina vägar.
Och då somnade hon så lugnt.
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
