Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 40. 8 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sant mod.
— Översättning av S. V. —
— Karl, var snäll och gå till
slaktaren efter ett stycke kött, som jag
köpte nyss. Jag lovade skicka efter
det, sade fru Hedström till sin pojke.
Denne, som i dag hade skollov, var
så fördjupad i en rolig bok, alt det
tydligen var svårt för honom att låta
tankarna vända tillbaka från
fantasiens värld till den alldagliga
verkligheten. Men som han var en
väluppfostrad pojke och van alt lyda,
lade han från sig boken.
— Vad var det jag skulle göra, lilla
mor, frågade han.
— Mitt kära barn, hörde du inte,
vad jag sade? Jag tyckte, att jag
talade ganska tydligt. Jo, du skulle gå
till slaktaren och hämta ett stycke kött.
Jag köpte det nyss och lovade skicka
efter det. Här är korgen!
Karl ryckte till.
— Nej, mor lilla, jag vill verkligen
inte gå med korgen på armen. Om
jag möter några av kamraterna,
skrattar de ål mig. Jag kan nog bära
köttet bra ändå.
Nu lade fadern bort sin tidning,
bakom vilken han hi|tills
uppmärksamt följt samtalets gång, och sade
några allvarsamma ord till sin pojke.
Karl tog då genast korgen och
försvann.
Familjen Hedström bodde en
trappa upp och hade därför en ganska bra
utsikt över gatan. Fadern ställde sig
vid fönstret för att ge akt på pojken.
Det dröjde ganska länge, innan han
syntes till, men slutligen kom han.
Dock höll han sig så nära husväggen
som möjligt för att ej bli sedd från
hemmets fönster. Det var ju ej heller
underligt, ty han hade ingen korg.
Efter en kvart kom han tillbaka med
obesvärad uppsyn och korgen på
armen. Det var dock tydligen en ganska
stor missräkning för honom att finna
fadern i köket. Denne tog Karl med
sig in i sitt arbetsrum, och på faderns
allvarliga frågor erkände gossen
genast, alt han lämnat korgen kvar nere
i förstugan och burit költet väl
omlindat med papper i handen.
— Var det inte din mening, när du
kom in i köket, att mor skulle tro, att
du enligt hennes anvisning burit
köttet i korgen, sade fadern. Handlade
du då rält, min gosse?
Karl slog ner ögonen och rodnade.
— Min käre Kart, det är en sak,
som särskilt gör mig ont och inger
mig oro för framtiden, och det är, att
du är — feg.
Karl ryckte bokstavligen till, som
om ban fått ett slag. Han vågade icke
motsäga sin far, men det var ej svårt
att läsa i hans ansikte, att han rakt
inte tyckte sig förtjäna just denna
förebråelse.
— Du tror att, emedan du vid edra
lekar icke fruktar att mäta dina
krafter med starkare kamraler eller därför
att du är djärv och dristig vid
simning och andra kroppsövningar, ingen
skall kunna beskylla dig för brist på
mod. Men vad skall jag kalla denna
rädsla för kamraters gäckeri? Om du
inte redan nu med all kraft strider
däremot, så att du övervinner den, så
kommer den att växa på samma gång
som du, och till slut växer den dig
över huvudet, så att du alltid med
ängslan skall fråga: »Vad skall folk
säga om detta?»
— Nu skäms du för att gå med en
korg på armen över galan, en annan
gång kanske du skäms för dina
föräldrar, när de blir gamla och
skröpliga. — Nå nå, du behöver inte skaka
så häftigt på huvudet och mena, att
det ej skall kunna hända. — Men jag
skall säga dig, att om du i barndomen
övar dig uti att ej fästa så stort
avseende vid vad folk tänker och säger
om dig, så länge du går den rätta
vägen och lyder ditt samvetes röst, så
går du i samma spår som alla verk-
314»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
