Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 43. 29 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett senkommet Kina-brev.
Detta brev frän fru Elisabeth
Björkdahl i Kina har tydligen varit på
villovägar. Tant Lisa har fått det tillbaka
en gång och skickat det på nytt den
13 aug. Det visar, hur svårt det är
med postgången till Kina.
Chungking den 13 april 1943.
Kära söndagsskolbarn!
Nu äntligen gör jag skäl för mitt
namn, tant Lisa i Kina, för nu är jag i
Chungking, huvudstaden i fria Kina,
d. v. s. den del av Kina, som
japanerna ännu ej lyckats ta. Farbror Richard
och jag kom hit med flyg från Calcut-
ta den 2 april. Gud bevarade oss hela
vägen hit upp. »Upp genom luften,
bort över haven, hän över jorden»,
brukade vi i unga dagar sjunga. Det
tänkte jag på, när jag flög högt över
bergen.
När vi var i Calcutta, bodde vi på ett
hem, som heter Lee Memorial. (Lee
uttalas Li, och ordet Memorial efteråt
betyder, att hemmet är till minne av
någon med namnet Lee). Jag tänkte
genast på er, när jag hörde att det var
till minne av sex barn. Det är
egentligen en sorglig historia, men på samma
gång är den så vacker, att jag tror, ni
vill höra den.
tänkte slå ihjäl honom, när de
träffade honom långt hemifrån. Allt det där
visste han, men han stack ändå i väg
med ärendet. Det var väl bra gjort.
— Och ändå gick det illa för
honom. Kan du förstå det, John?
— Nej, det kan jag inte. Men det
är väl ingen konst och säga: »Jag är
redo», om det är något lätt man skall
göra.
— Jag tror nog jag hinner berätta
för dig en historia, som jag hörde för
längesedan, innan du slutar disken.
Det var i ett hem, där de hade två
pojkar: Wilhelm och Erik. Wilhelm
lämnade snart hemmet och skrev
sedan aldrig en rad hem. Erik stannade
hemma och hjälpte till med allting.
Glad och villig var han alltid. Han och
far försörjde sej och mor med fiske.
En dag gick en båt under utanför
deras kust. Det gällde att komma ut
med en räddningsbåt till de nödställ-
Barnavännen
Ansvarig ugivare: John Sjögren.
Red:s och Exp:s adress: Tegnérgatan 8,
Stockholm Va
da. Mor ville inte, att Erik skulle följa
med, då far var borta den dagen.
— Jo, svarade Erik. Du har själv
lärt mej säga: »Jag är redo», när det
är något svårt. Och det här är svårt.
Tänk, om Wilhelm är på den där
båten!
Med mycken möda kom de ut till
båten och lyckades rädda alla. Det var
nätt, de kunde ta sig i land igen. Men
när de kom helt nära, ropade Erik så
högt han kunde:
— Hälsa mor, att Wilhelm är med
i båten.
— Det var annat det än att diska
kaffekoppar, suckade John, medan
han satte in den sista i skåpet. Jag
skulle bra gärna vilja göra något lika
klämmigt.
— Tror du inte Josef började med
småsaker, som mor ville ha hjälp med,
när han lärde sig säga: »Jag är redo.»
En dag fick han sedan rädda sina
bröder från undergång.
— Nu är jag färdig, nu går jag,
ropade John och sprang ut till de
väntande pojkarna. Men så stack han in
huvudet genom dörren och sade med
en glad nick till mor:
— I kväll äter vi bara smörgås, så
slipper vi disken!
338»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
