Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 43. 29 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hade stritt tappert emot det och
bett Gud om hjälp. Den andra i
ordningen hade mycket lättare för att
vara snäll. Alla var olika, men alla ville
de höra Gud till. Alla tyckte om sång
och musik, pojkarna spelade fiol och
flickorna lärde sig en efter en att spela
orgel. De minsta hade dock inte lärt
sig det än, de nöjde sig med att sjunga.
De äldre hade skrivit dagbok, och i
dagböckerna stod inte bara om alla
möjliga vanliga händelser omkring
dem, det stod också om deras längtan
efter att bli goda och om deras strid
mot synden, som anföll dem och som
de visste, att de måste strida emot.
Flera av dem hade tydligen som
framtidsmål att tjäna Gud i Indien.
Säkert skulle Wilbur, om han fått
leva, blivit ett Guds vittne, det förstod
hans mor. Varför kunde inte han
åtminstone fått leva, när det ändå såg
ut, som om han blivit räddad. Ibland,
när hon skulle bedja, viskade
frestaren i hennes öra, att det tjänade
ingenting till. Wilbur hade fått dö så ung
utan att få predika en enda gång. Men
hon visade bort frestaren och bad Gud
taga sig an henne och trösta henne.
Hon fick sedan mycken glädje genom
ett brev från Amerika. En man skrev,
att när underrättelsen om olyckan och
om Wilburs berättelse om barnens
lugn och frimodighet inför faran kom,
hade man i många kyrkor i Amerika
läst upp skildringen, som egentligen
var mycket längre än jag gjort den
här, och han tillade: »Så fick Wilbur
vittna för tusentals människor, och
hans predikan kunde inte blivit
underbarare, om han levat tills han blev 50
år.»
Det var år 1899 detta hände. Fru
Lee lever ännu ocli bor i Calcutta. Hon
fyllde nyligen 86 år. Till de sex
barnens minne blev Lee Memorial byggt,
en skola för 300 indiska barn och ett
hem för genomresande missionärer.
Hälsningar till er alla! Jag undrar
så, om ni fått mina brev från
Australien. Jag skrev inte mindre än 5 brev
om djuren i Australien och dessutom
ett annat brev.
Tant Lisa i Kina.
Alla sex breven från Australien har kommit
fram och var inne i Barnavännen nr 23, 27,
35, 36, 38 och 41 förra året. Men det vet tant
Lisa ingenting om, då varken brev eller
tidningar från oss kunnat komma fram till
henne. Red.
Bro i Calcutta.
340»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
