Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 46. 19 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla andra gör det.
— Översättning fr. danskan. —
— Alla de andra gör det, så jag
kan inte förstå, varför inte jag också
kan göra det, sade Mildred förargat.
— Det är för att vi vet, att det är
bäst för vår lilla flicka att gå direkt
hem strax, när skolan är slut, sade
modern.
— Ja, men jag vill ju också gå
direkt hem, sade Mildred, det är bara så
roligt att gå affärsgatan och se på alla
butikerna, och det tar ju bara ett par
minuter mera!
— Ja, jag vet det nog, att det är
roligt att se i butiksfönstren, sade
modern, men en flock barn på en
affärsgata, där det är mycket folk, kan ofta
vara i vägen för en och annan och
vålla besvär på många sätt. Sista
gången, jag såg barn gå där, då de
gick från skolan, sprang de och
gjorde en del konster och besvär för de
vuxna. Kommer du inte ihåg, att
några av dem tog äpplen ur en korg, som
stod utanför dörren till en butik, och
att köpmannen blev så ond för det?
-— Ja, men Dorothea och jag vill
inte göra sådana saker, förklarade
Mildred.
— Nej, jag är säker på, att ni inte
vill det, sade modern, men när vi är
tillsammans med många andra, så kan
det lätt ske, att vi göra likadant som
de utan att tänka på det. Så det allra
säkraste är, att du blir borta från den
flocken, som kanske kunde förleda dig
att göra det, som inte är riktigt.
Men Mildred var inte alls enig med
sin mor i detta. Hon och Dorothea
— Jo, hm, svarade Pelle.
Mor lät sin pojke vara ifred med det
svaret. Han gick från henne till sin lek
igen. Nog var han ännu en smula
förargad på sina bröder. Men när de kom
hem, hade vreden gått över. Närmast
var han snopen, ty han tyckte det inte
var något att reta upp sig på.
Och det var det ju inte heller i
grund och botten.
vandrade långsamt hem tillsammans
arm i arm, men de talade om och
kastade längtansfulla blickar efter den
larmande barnskaran, som svängde
upp på stadens affärsgata.
— Jag tycker, att mor gott kunde
låta oss också få litet roligt, sade
Mildred.
— Ja, det är inte alls snällt av mor,
sade Dorothea.
Dagarna gick, den ena efter den
andra. Var dag efter skoltiden, sprang
de flesta av barnen upp på
affärsgatan, och för var dag blev de mer
närgångna och mindre försiktiga. De
stannade litet längre än som var
nödvändigt, de mera fräcka högg då och
då åt sig ett äpple eller en handfull
nötter, när de såg tillfälle till det. Det
såg de andra barnen, och då det gick
bra, blev den ene efter den andre
indragen i det, och till sist var till och
med de bästa barnen med i snatteriet.
Så en dag, bäst som de satt i sina
klasser, kom skolans inspektör med en
polis in och gick från klass till klass.
Polisen hade en lång lista på barn,
som hade snattat frukt. Nu måste de
bekänna, och deras föräldrar måste
betala. Det hade också blivit några
rutor sönderslagna och andra saker
förstörda, det hela kom fram nu.
Det var en förfärlig tid för barnen.
En, två, tre stycken, som aldrig hade
tagit något, bara sett på de andra, blev
i alla fall antecknade av polisen. De
hade varit med i skocken, de hade inte
menat något illa med det, men de hade
följt skaran, och den dag, då
uppgörelsen kom, såg de följderna.
Den dagen var det två små flickor,
som tog varandra i famn utanför
skolans dörr. De var så allvarliga men så
glada.
— O, är du inte glad åt, att mor
nekade oss att gå den vägen, viskade
Dorothea.
— Jo, du må tro, att jag är glad.
svarade Mildred.
363»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
