Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 48. 3 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett gott betyg.
— Av Signe Walder. —
En indiamissionär gick oroligt fram
och tillbaka i sitt rum. Han hade fått
flera brev från olika byar med
begäran om lärare, som både kunde lära
barnen att läsa och skriva och visa
dem vägen till himmelen. Nu hade
missionären en liten grupp på tolv
ynglingar, som han hade utbildat till
bylärare, men den ene av dem ingav
honom bekymmer. Det var den unge
Hiran, som var både snäll och
gudfruktig. I mångt och mycket var han
dock lik Sven Duva, som inte alltid
kunde hålla reda på höger och vänster.
Skulle han våga sända ut honom som
lärare? Men då skörden var mycken
och arbetarna få, beslöt han att våga
försöket.
Innan missionären sände ut de unga
männen höll han ett förmaningstal till
dem och befallde dem sedan i Guds
hand. De fick också lova att en gång
i månaden skicka hem rapport över
sitt arbete, så han fick se, hur de
skulle klara sig.
Glada i hågen drog de tolv unga
männen åstad för att göra Kristus känd
för Indiens ungdom, och missionären
följde dem med sina böner.
När en månad hade gått, kom de
önskade rapporterna från alla utom
från Hiran. Alla var nöjda med sin lott
och hade många barn i sina skolor.
Men hur kunde det vara med Hiran.
och varför lät inte han höra av sig?
Missionären väntade ett par dagar,
men då intet livstecken kom från
Hiran beslöt missionären sig för att gå
kvällen. Och när Anna-Lisa märkte,
att Siri kunde vara tålig och
överseende, så försökte också hon bjuda till
att vara snäll, för hon ville inte vara
sämre än lekkamraten.
Och de båda flickorna blev till sist
de allra bästa vänner, och den ena
kunde rakt inte lia något roligt, om
inte den andra var med.
ut på en byresa och samtidigt hälsa
på i den by, där Hiran verkade.
Den vite gick från till by, samtalade
med människorna och samlade barnen
omkring sig och berättade om den
store barnavännen, Jesus Kristus. För
varje dag närmade ban sig byn, där
Hiran verkade. En eftermiddag kom
han till en stor by, där det fanns
mycket barn, och han samlade dem
omkring sig på den öppna byplatsen och
berättade om honom, som gick
omkring, gjorde väl och hjälpte alla. På
en liten stråmatta strax nedanför
missionären satt en liten vacker
hindupojke med strålande mörka ögon, stort
vackert, mörkt hår och ljusbrun
hårfärg. Hans intresse stod på helspänn
och han tycktes sluka vart ord. Rätt
som det var for han upp som en liten
skottspole, viftade med handen och
ropade:
— Sahib! Sahib!
Missionären såg på honom och sade:
(Forts. sid. 383).
Dagens bild.
Konungen kommer.
379»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
