Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utveckling! Det är icke endast barnaföderskor
man behöfver, utan familjemödrar och samhällsmödrar
med en allsidigt mänsklig och tidsenlig kultur för
uppfyllandet af sina säregna uppgifter. Och att
skaffa sig en sådan kultur, därtill räcker sällan en
kvinnas fysiska och psykiska krafter, i fall hon föder
och ammar tolf barn! Zolas Marianne är visserligen
en mycket vacker syn, där hon sitter under trädet
med ständigt ett nytt barn vid bröstet, som där dricker
styrka ur mjölkens flöden liksom jorden ur solens!
Men förmådde Marianne att för hvart och ett af
dessa barn vara på en gång en andlig och en
lekamlig moder? Äfven efter afdrag af all ensidighet
återstår dock af Zolas bok den stora, oomkullstötliga
grundsanningen: att inom ett folk, där barnet ej längre
betraktas som äktenskapets högsta lycka, moderskapet
ej som kvinnans främsta uppgift – där tjänar det
icke längre till att arbeta för några slags ideala mål,
där må man ej af några kulturella segrar, vare sig i
fråga om kvinnans eller andras rättigheter, vänta något
för framtiden. Ty hela detta folk är vigdt åt
undergången.
En svensk vetenskapsman[1] yttrade i vintras i ett
föredrag om det afrikanska krigets lärdomar: »Den
kulturröta, som består i att kvinnorna anse det för
mödosamt att föda barn till världen, har icke angripit
boers, där folkökningen är dubbelt större än till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
