Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den naturliga uppfostrans konst. Men uppfostrare,
vilka dagligt och målmedvetet uppfostra den
omgivande tillvaron och sig själva, är en ännu sällsynt
företeelse. De flesta människor leva upp både räntor
och kapital av den uppfostran, de en gång mottagit,
den uppfostran, som kanske en gång gjorde dem till
mönsterbarn och sålunda betog dem hågen för all
vidare självuppfostran.
Endast genom att hålla sig själv i en oavlåtlig
tillväxt, under en ständig växelverkan med det bästa
inom sin egen tid, blir man småningom ett
någorlunda gott sällskap för sina barn.
Att uppfostra ett barn — det betyder att bära
sin själ i sina händer, att sätta sina fötter på en smal
stig. Det betyder att aldrig utmana faran att i
barnets blick möta den köld, som utan ord säger oss att
barnet finner oss otillräckliga eller otillräkneliga; det
betyder att ödmjukt inse huru möjligheterna att skada
barnet äro otaliga, att gagna det få. Hur sällan
minnes uppfostraren att barnet redan vid fyra, fem
år granskar och genomskådar den vuxne; med ett
underbart skarpsinne gör sina medvetna
värdesättningar; med en skälvande ömtålighet reagerar för
varje intryck; med utomordentlig instinktsäkerhet
sätter mål för sin egen längtan liksom ideal för sin
aning om hur livet och människorna borde vara.
Den lättaste misstro, den ringaste ogrannlagenhet,
den minsta orättvisa, det flyktigaste åtlöje kunna lämna
livslånga brännskador i barnens finhyllta själar, medan
å andra sidan den oväntade vänligheten, det ädla
bemötandet, den rättvisa harmen trycka sig lika djupt
in i dessa sinnen, dem man kallar mjuka som vax,
men behandlar som vore de av oxläder!
Relativt bäst var den gamla uppfostran, vilken
— som Andrée sade om sin egen — »endast bestod
i att hålla sig hel, ren och ärlig». Ty den
missbildade åtminstone ej personligheten, om den än ej
bildade den. Endast en hundradedel av föräldrarnas
nuvarande möda borde brukas för att ingripa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
