Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty genom det rådande uppfostringssystemet bli
lidelserna endast inburade rovdjur.
Medan man talar vackra ord om den individuella
utvecklingen, handlar man mot barnen som om dessa
ej ens vore självändamål, utan tillkomna allenast för
sina föräldrars glädje, stolthet och trevnad. Och som
allt detta bäst främjas, ifall barnen bli lika alla andra,
strävar man tidigt att göra dem till hederliga och
dugliga samhällsmedlemmar.
Den enda rätta utgångspunkten vid ett barns
uppfostran till social människa är att behandla det som
en sådan, samtidigt med att man stärker barnets mod
att bli en individuell människa.
Den nya tidens uppfostrare börjar genom
planmässigt ordnade erfarenheter gradvis lära barnet inse
sin plats i tillvarons stora sammanhang och sitt ansvar
mot allt som omgiver det, medan å andra sidan inga
av barnets individuella livsyttringar undertryckas,
såvida de ej äro till skada för barnet själv eller andra.
Uppfostrans stora problem är detsamma som livets:
att finna rätta jämvikten mellan Spencers delvis sanna
definition av livet som anpassning till de omgivande
förhållandena och Nietzsches delvis sanna: att liv är
viljan till makt.
Under anpassningen spelar visserligen
eftergörandet en stor roll. Men den individuella
maktutövningen är lika betydelsefull. Ty genom
anpassningen erhåller livet endast en fast form, genom
maktutövningen även ett nytt innehåll.
De flesta modernt tänkande orda visserligen, som
jag ovan framhöll, om personlighet. Men de förtvivla
ifall deras barn ej äro lika alla andra; ifall de ej
hos sin avkomma kunna framvisa all, av samhället
begärd, dygd fix och färdig. Och därför dressera
de barnen att återhålla sin natur — för att sedan
som vuxna släppa den lös igen! Därför
återframbringar tillvaron alltjämt de gamla typerna: de
duktiga karlarna, de söta flickorna, de hederliga
ämbetsmännen o. s. v. Men nya typer med högre ideal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
